Bibelkunskap
TIDSCHEMA
Modul 1 Deadline 12.3 Bibeln som bok tidsanvändning: ca 4 h Modul 2 Deadline: 19.3 Även diskussionsuppgift! Du får ett e-postmeddelande med frågan och vem du ska diskutera med! GT: Penteutuken tidsanvändning: ca 4 h Modul 3 Deadline: 26.3 GT: Övriga böcker tidsanvändning: ca 4 h Modul 4 Deadline: 2.4 Även diskussionsuppgift! NT: Evangelierna tidsanvändning ca 4 h Modul 5 Deadline: 9.4 NT: Övriga böcker tidsanvändning: ca 4 h Modul 6 Deadline: 16.4 Även diskussionsuppgift! Bibeln i kultur och samhälle tidsanvändning: ca 4 h Modul 7 Deadline: 23.4 Exegetik: att forska i och om Bibeln tidsanvändning: ca 4 h Modul 8 Deadline 7.5 Egen analysuppgift tidsanvändning: ca 8-10 h |
BEDÖMNING och ARBETSSÄTT
Kursen bedöms som helhet som antingen godkänd eller underkänd. För godkänd kurs krävs att alla uppgifter blivit godkända. Läraren kan be eleven komplettera en redan inlämnad uppgift före den kan godkännas. Dessutom strävar läraren efter att ge en personlig kommentar för inlärningsuppgifterna. Kursen består av 8 moduler. Det finns en deadline för varje modul, kolla i tidschemat här invid. Det är ändå möjligt att göra uppgifterna när det passar dej, bara du lämnar in dem före utsatt deadline. Om du till exempel vet att du inte hinner arbeta alls med kursen en vecka, så försök jobba lite mera veckan innan. Jag förutsätter att alla deltagare respekterar deadlinen och lämnar in uppgifterna före utsatt datum. Arbetsmängden i kursen motsvarar en kurs i gymnasiet, alltså ca 38 h. Eftersom vi inte har närstudier/lektioner betyder det att du gör allt jobb självständigt, på egen hand. Ditt arbete består av att läsa in dej på frågorna i moduler, läsa material som hör till modulerna samt att skriva svaren. Du ska alltså också reservera tid för att inhämta kunskap för att kunna skriva svaren. I medeltal betyder det att du ska reservera minst 4 timmar per uppgift. Nu arbetar ju alla i olika takt, så någon kan vara snabbare och någon långsammare, förstås... För modul 1 har jag reserverat två veckor, så vi alla hinner komma igång, för den sista modulen med en mera krävande uppgift har jag också reserverat två arbetsveckor. De andra uppgifterna har en vecka rekommenderad arbetstid. Inlämningen sker per e-post till: [email protected]. OBS! För att jag ska kunna hålla reda på vad som är inlämnade uppgifter och vad som är mer akuta frågor är det jätteviktigt att du skriver som rubrik/subject modulens nummer, t.ex. Modul 1 inlämningsuppgift. Skriv uppgiften i ditt vanliga skrivprogram, spara som du brukar, och sänd sedan dokumentet som bilaga. Om du har en fråga, skriv gärna det som subject/rubrik för ditt e-postmeddelandet. Förutom de individuella skriftliga uppgifterna finns det tre diskussionsuppgifter i kursen. I samband med modulerna 2, 4 och 6 kommer jag att sätta in en uppgift som varje deltagare förutsätts kommentera då när vi arbetar med just den modulen, så kolla tidsschemat ifall du annars jobbar i snabbare/egen takt med uppgifterna. |
Kursen har avslutats.
|
UPPGIFTERNA I ALLA MODULER finns här. Du lämnar in uppgiften som bilaga per e-post. För de diskussionsfrågor så startar läraren en tråd då modulen är aktuell.
Modul 1:
Uppgift 1: Bibeln som bok: Gör en sammanfattning över Bibelns struktur, litterära genrer, innehåll, vad handlar de olika böckerna om samt när de olika delarna anses vara skrivna.
Du kan göra uppgiften i form av en tabell eller schema, du behöver alltså inte besvara den här uppgiften i form av en essä. När det gäller beskrivningarna av vad de olika böckerna innehåller är ca 50-100 ord per bok tillräckligt. Du kan använda ditt eget omdömme när det gäller att berätta om böckernas innehåll och "bunta ihop" böcker på lämpligt vis, t.ex. alla brev i Nya testamentet behöver du inte berätta om var för sig. Gör alltså en sådan presentation som du själv skulle ha nytta av att gå tillbaka till för att kolla upp vad Bibeln innehåller.
Som material kan du använda en Bibel (tilläggssidorna brukar vara bra), kursboken för RE1 Människan och det Heliga s. 106-133.
Modul 2: Gamla Testamentet (GT)
Till litterär stil och sakinnehåll är de olika böckerna i GT väldigt olika. Vi hittar historisk prosa, frälsningshistoriska budskap, profetiska förkunnelser, apokalyptik, syner, etiska ideal och moraliska lärdomar. Det finns också politik, befolkningsstatisktik, släktkataloger och lagtexter, hygieniska råd och djur- och växtlära. De lyriska delarna innehåller tacksägelse och ångersånger, kärleksånger, aforismer, krigs- och kulturhistoria samt detektivhistorier.
Gamla testamentet blev en del av de kristnas kanon eftersom Guds frälsningshistoria börjar där med skapelsen, syndafallet, lagen och profeternas förutsägelser om den utlovade Messias. Nya testamentet anses inom kristendomen vara mer normerande och ”viktigare” än GT, men traditionerna finns kvar i den kristna tron och kan ännu ses i den västerländska kulturen. Kristen etik och människosyn har sina rötter i GT:s urberättelser och morallagarna i budorden.
Pentateuken– De fem Moseböckerna
De fem Moseböckerna (judarnas Tora) är en boksamling i fem delar som också kallas Pentateuken. I synagogorna läses den i gudstjänsten så att man hinner igenom den på ett kalenderår.
Pentateuken innehåller berättelser om den mytiska urtiden och Israels folks historia.
Enligt forskningen idag är Moseböckerna sammanställda från tre eller fyra olika källor (bland annat Jahvisten och Elohisten). Moseböckerna har fått sitt namn enligt huvudpersonen i böckerna, det är alltså inte Moses som har skrivit dem.
Uppgifter till Modul 2
Bekanta dej med de fem Moseböckerna genom att bläddra i en Bibel som har ”mellanrubriker” över de olika kapitlen. På det sättet får du en översikt över vad böckerna handlar om. Besvara sen följande frågor, du kan fritt använda olika källor för att inhämta kunskap, kom bara ihåg källkritiken!
b) Vad är det huvudsakliga innehållet i var och en av Moseböckerna?
2. Besvara i form av ett essäsvar (ca 1 A4 med radavstånd 1,5 och fontstorlek 12): I 1 Moseboken finns två skapelseberättelser. Den första skapelseberättelsen finns i 1 Mos 1-2: 4a och anses härstamma från Elohisten (s.k. Prästkällan) och man menar att den har kommit till senare än andra skapelseberättelsen (i 1 Mos 2: 4b-25) som anses komma ur Jahvistens källa.
3. Läs de båda skapelseberättelserna och jämför dem: vilka är likheterna/olikheterna och vad är budskapet?
Besvara kort: a) Läs berättelsen om Hagar och Ismael i 1 Mos 16. Försök klura ut vilka två folk som kom att härstamma från Abrahams söner som han fick med Hagar och Sara!
b) Läs i 1 Mos 32: 22-32 vad som hände vid Jabboks vadställe.
- Försök klura ut vad som menas med uttrycket Jakobskamp!
- Förklara vad ”Israels folk” betyder!
c) Vilken högtid instiftas i 2 Mos 12?
d) Kolla i 4 Moseboken: vem utses till Mose efterträdare?
e) Nämn namnen på fyra kvinnor som det berättas om i Moseböckerna och berätta helt kort vilka de var!
Material till Modul 2:
I denna text har jag skrivit ner vilka tankar som väcktes hos mej när jag läste Moseböckerna. Du kan läsa igenom den ta till dej det du vill. Kom ihåg bara att det är frågan om mina reflektioner, inte någon vetenskaplig analys. Men du kanske också får hjälp med någon av uppgifterna i Modul 2 av den här texten!
Mina reflektioner över Pentauteuken när jag läste den första gången.
Inledningen till Första Moseboken är som en vacker lovsång, den ger en bild av en Gud som skapar universum och den värld vi känner till. Den andra skapelseberättelsen går mera detaljerat in på skapelsen av människan och människans särställning i skapelsen. Berättelserna om patriarkerna och deras familjer, hur Jakob blev Israel och hans söner bildar Israels 12 stammar ger en inledning till att det finns ett utvalt folk som börjar se sig som utvalt av Gud. Berättelsen om Josef i Egypten vill visa hur Guds försyn kan vända det som är ont till gott. I den Andra Moseboken väljs Israels folk till Guds folk och relationen mellan Gud och hans folk utvecklas. Historien om Moses och uttåget ur Egypten är en viktig frälsningshistoria som kan tala om hur Gud tar hand om sitt folk och vill hjälpa dem igenom svåra lidanden och plågor, ett löfte om frälsning som sedan går som en röd tråd genom hela Bibeln. Gud ger genom Mose sina bud om hur de ska leva, men folket är ännu inte färdiga för det utan visar olydnad, men Gud visar förlåtelse och förnyar förbundet.
Det centrala enligt min åsikt är bilden av Gud som målas upp, Gud som skapare och upprätthållare av liv, men också en grym, svartsjuk Gud som vet sitt värde och klart vet hur han vill dyrkas. En Gud som är snar att ta liv och ”stryka namnet ur boken” om människan inte lever enligt hans bud. En Gud som sätter vissa människor framom andra, som kan tyckas orättvis i sina domar. En Gud som prövar människorna för att kunna visa sin storhet. Men också en Gud som förlåter och ger en människorna nya möjligheter. Bilden av människorna är inte heller vare sig förskönande eller odelat positiv. Människan är lystna och lögnaktiga, beräknande och svekfulla. Dessutom lever de på ett sätt som enligt vår tids lagar och normer verkar förkastligt. Men de finner heder i att stå för sina ord och ta hand om dem de har kära. Denna bild av Gud och människa och förhållandet mellan dem får mig att tänka över olika tiders gudsbilder – har varje tids människa den Gud de behöver och förtjänar? Varje tids människa tolkar sin Gud utgående från den människosyn, den moral och de värderingar hon har. Kan detta ha något att göra med ”människan som Guds avbild”?
Texten i Moseböckerna är ojämn, det förekommer upprepningar med lite olika betoningar. Man kan ju inte ange någon författare eller exakt datering för dem. Jag tycker att det kommer tydligt fram att det måste vara frågan om många olika skribenter. När jag läste texten så noga jag kunde började jag önska att jag skulle kunna ta del av originaltexten - jag började på något sätt förstå muslimerna som anser översättningarna av Koranen vara ”billiga kopior”. Även om den bibelöversättning vi har säkert är så utmärkt och genomtänkt och på alla sätt menad att vara objektiv, så har ju ändå texten gått igenom många händer och hjärnor innan jag tagit boken i min hand: först i generationer från mun till mun före skrivkonstens tid, sedan av dem som skrivit ner texten, dem som valt vilka texter som ska med i kanon och sedan ytterligare av översättarna.
I Leviticus kommer temat helighet och renhet upp, liksom spänningen mellan Guds rättfärdighet och människans syndighet och otillräcklighet. För Israels folk, eller åtminstone för Mose och för den som skrivit ner texten stod människans benägenhet till synd klar, det som vi idag med kyrkofädernas (visst var det Augustinus?) terminologi kallar arvssynd.
Det sätt på vilket folket kunde gottgöra sina synder och så att säga få förlåtelse inför Gud (och människorna?) var genom blodet och ett ställföreträdande lidande. För mig som läser dessa böcker för första gången blev det här ett heureka! Alltså den gammaltestamentliga traditionen med blodsoffer à blodet renar à Kristi blod! Ni mera belästa kanske har haft det uppenbart för er tidigare, men nu känner jag mig också lite klokare. Om profetiorna om Messias ses i förståelse av vilken syn Israels folk hade på offer och blodets renande kraft blir det liksom lite lättare att förstå varför det måste vara Guds ende son (offer av det förstfödda, det värdefullaste) som skulle lida och dö à offras. Inte kan jag säga att jag helt förstår den kristologiska problematiken, men jag hänger i varje fall bättre med i de dogmatiska frågeställningarna kring Kristi natur.
I läsningen av Numeri fäste jag mig speciellt vid hur tungt Moses ledarskap måste ha varit och vilket ansvar han hade. Han behövde stöd och fick det av sina fäders Gud. En lärdom för en människa idag ligger här enligt mitt sätt att se det i att ingen klarar sig ensam, inte ens den största profeten. Ledare (och vanliga föräldrar) kunde få tröst av att läsa 4 Mos. 11:10-16 när folket gnäller under den långa ökenvandringen för att de har tröttnat på mannan och hellre vill ha kött. Plötsligt längtar de tillbaka till fångenskapen i Egypten där de nu ändå fick tillräckligt varierad kost… Alltså aldrig är det så bra att det inte skulle finnas något att klaga på. Sen när de fick vaktlar att äta så kunde de inte bete sig ändå. Och Mose fick där medla mellan Den Högre Makten och folket. Folkets relation till Gud ligger på axeln olydnad-lydnad, missnöje-glädje. Också idag får vi ju påminna oss själva om att vi kunde vara mera tacksamma över allt det goda vi har i stället för att ständigt komma ihåg det vi saknar.
I Deuteronomium ger Mose sitt andliga testamente till folket före sin död, han påminner om att lydnad av Guds bud ger livet medan olydnad ger lidande och död. Jag började här tänka på hur människan genom tiderna sökt stöd i religionen för att få svar på de stora livsfrågorna, vad är meningen med livet, varför måste det finnas lidande, varför måste man dö. Vi behöver förklara och förstå också det som är svårt.
Sen kan jag inte låta bli att ta upp ännu en sak som blev ett litet Heureka för mig: nämligen hur Gud beskrivs som konsekvent i sin ”uppfostran” av människorna. Psykologer och pedagoger idag förespråkar ju en konsekvens i fostran av barn och också här kan man ta lärdom ur Bibeln. Tänk på Mose och Aron som inte fick komma till det utlovade landet eftersom de varit olydiga. Mose fick se det utlovade landet, men eftersom Gud hade sagt att han inte fick komma dit så lät Han inte heller Mose komma så långt, fast Han hade Mose extra kär. Alltså gammal visdom som vi behöver ännu idag!
Modul 3
Vi tar nu itu med resten av Gamla testamentet. Det är nu frågan om en mängd olika typer av böcker, som det är svårt att klämma in på bara en veckas läsning, men vi gör ett försök. Som källa har du igen en Bibel och allt annat du kan få fram. Jag sätter igen som material mina egna reflektioner från läsningen av några av böckerna, som du kanske kan få lite hjälp av. I den här modulen ska du också få prova på att läsa en av GT: s böcker i sin helhet. Jag önskar dej intressant läsning och lycka till med uppgifterna!
Uppgifter för modul 3: övriga GT
b) b) Vad var profeterna för en yrkesgrupp i det forna Mellanöstern?
c) c) Vad menas med apokalyptisk bok?
d) d) Vilka olika typer (4 st) av sånger/psalmer innehåller Psaltaren?
e) e) Vad är Höga visan och på vilka olika sätt har den tolkats genom tiderna?
f) f) Vad räknas till GT: s vishetslitteratur och vilket budskap förmedlar dessa böcker?
2. Välj en av böckerna i GT (förutom Moseböckerna) som intresserar dej. Läs igenom boken och reflektera speciellt över följande frågor: -
a) vad berättar boken om Israels folks historia?
b) vilket är budskapet i boken?
c) Skriv sen en liten essä (ca 1 s.) där du presenterar boken och svarar på frågorna ovan.
MATERIAL TILL MODUL 3:
GT- Historiska böckerna
De s.k. historiska böckerna utgjorde en intressant läsning. Trådarna att ta fasta på är många. Jag skulle kunna ta upp Rut eller Ester, eftersom de är något så ovanligt som kvinnliga huvudpersoner med egna böcker. Det finns också fina berättelse om Saul, David och Salomo samt om de profeter som fanns i deras närvaro, som det vore intressant att analysera närmare. Det skulle också vara möjligt att gå in på Guds löfte till David i 2 Sam 5-7, när han är så nöjd över templet i Jerusalem att han lovar David att Guds son ska födas ur Davids släkt, kan tolkas som ett löfte om Messias?
Jag har ändå den här gången valt att ta upp något som jag ser som en utveckling i folkets förhållande till Gud. Israels folk har problem med att hålla sig till en Gud, de syndar också på annat sätt och det leder till att de får det svårt och Gud så att säga låter sin vrede komma över dem. Jag tyckte mej ändå se en trend mot ett mera moget förhållande allt eftersom tiden går. Joshua talar till folket om en Gud som är svartsjuk och inte förlåter, utan låter det gå illa och förgör dem som bryter mot hans bud (Jos 24:19-20).
I 1 Sam 15:22 talas det om en Herre, som älskar lydnad mer än offer. Jag läser det som att folket börjar förstå att det inte går att göra allt bra igen enbart genom att låta ett offerdjurs blod flyta och lida en materiell förlust, utan att det verkligt viktiga är att man strävar efter att göra det rätta, att man inte kan köpa sig fri från synd. Kan man här jämföra med Luther protester mot avlatshandeln under reformationen?
Sen är ju historien väldigt blodig och de dräper varandra för än det ena och än det andra, men i 1 Sam 25:33 ser jag något som jag skulle vilja tolka som en första ansats till kristen humanism, när David talar om att lämna domen till Gud, i stället för att själv straffa genom våld.
Förlåtelse genom ånger kommer upp i 2 Sam 11-12 när Gud visserligen straffar David för att han syndat med Batseba så att sonen som föds dör, men sen står det att David ångrade sig och att Gud förlät. Är det inte här en gudsbild eller en tolkning av gudsbilden som håller på att förändras?
GT- Poetiska böckerna samt Jesaja och Jeremia
Denna veckas läsning innefattar texter som bearbetar existentiella, allmänmänskliga frågor. Stora livsfrågor, som varför måste människan lida, vem är Gud, vad är meningen med livet. Det känns på en gång både trösterikt och nedslående att läsa dessa texter. Tänk, att människan i alla (nåja…) tider har ställt sig dessa frågor och sökt svar på dem hos Gud. Och tänk, att vi idag inte vet just mera än man visste en sådär 1000 år före vår tideräknings början om just de här frågorna. Det hela verkar handla om just det att vara människa. Om att ständigt söka någonting, söka svar och endast hitta flera frågor, men ändå fortsätta förundra sig, att inte ge upp. Som när Gud svarar Job med frågor, inte med svar. Vari finns visheten? Är visheten Gud eller Gud visheten? (jmf Ordspråksboken kap 8).
Det handlar om uppoffring och ödmjukhet, gudsfruktan, kunskap och lydnad. Om en relation till Gud, men också till andra människor. Om människans sätt att leva och uppträda och hur det kan återspegla vishet och tro eller alternativt dåraktighet och otro.
Det handlar om människans natur, och om Guds natur, om förhållandet till det trancedenta. Och om att ha ett val som människa, ett genuint val att välja mellan olika vägar och sen ta följderna. Det handlar om att vara människa.
Min text blev lite svävande den här gången, men det var väl et t val jag gjorde… Klarare helhetssyn fixar jag inte den här gången, borde säkert ha valt att analysera någon del lite noggrannare…
GT Profeterna
Denna veckas läsning tog upp hela batteriet med profeter och det var intressant att få en inblick i hur människorna såg på Gud och vilka förväntningar de hade på livet efter detta. Genom att läsa profeterna får man även en målande bild av de samhällsproblem som var rådande under den tid som profeterna levde. Om ni tillåter en samhällsvetare denna utsvävning från teologin till sociala förhållanden, så tänkte jag denna gång plocka upp några av de samhälleliga faktorer som profeterna varnade för. Profeterna var inte bara siare som förutsåg framtiden, utan också samhällskritiker. De såg sig kallade av Herren, det gav dem auktoritet men försatte dem också i fara. För sin kallelse var de beredda att sätta allt på spel och många fick lida martyrdöden, står det i förklaringarna i min Bibel 2000.
Ur texterna kan man utläsa en fatalistisk syn på orsak och verkan, en sjukdom eller någon annan svårighet sågs som ett straff för någon oförrätt som hade begåtts antingen av en själv eller av någon i tidigare släktled. I Hesekiel 18 kommer det lite lindring på den punkten, nu betonas det personliga ansvaret för gärningar och tankar, man kan inte längre skylla enbart på förfäderna…
De värsta sociala problemen under profeternas tid verkar vara avgudadyrkan och allmänt syndigt leverne. Främst ett frosseri på livets goda och framför allt sexuella utsvävningar och äktenskapsbrott lyfts fram som brott mot Guds bud och som leder till ett liv som är förkastligt. Det sågs också som ett problem att de som var starka och hade makt förtryckte de svagare.
Amos förkunnade väldigt tydligt att Guds tålamod började vara slut. Mikas bok sammanfattar profeternas budskap fint tycker jag: ”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till Gud” (Mik. 6:8).
Modul 4
Vi lämnar nu Gamla Testamentet bakom oss för tillfället och tar itu med Nya Testamentet (NT). NT består av 27 böcker i fyra olika skrifttyper/genrer: Evangelier (Matteus, Markus, Lukas, Johannes), Historisk bok (Apostlagärningarna), Brev samt Apokalyptisk bok (Uppenbarelseboken).
Vi börjar med Evangelierna. Evangelium (grek. euangelion) betyder glada nyheter, ett glatt budskap. De berättar om Jesu liv på jorden och har för kristna ett frälsningsbudskap. Evangelierna är viktiga för den kristna läran, vilket man kan utläsa av att de placerats i början av NT:s kanon trots att de inte historiskt hör till de äldre texterna. Forskare menar, att de är skrivna ca 30-60 år efter korsfästelsen och påskens händelser. Evangelierna är de viktigaste källorna för att ge kunskap om Jesus. Evangelierna är förkunnelser, som har historisk grund. Varje evangelium har sina egna särdrag och betoningar, men deras berättelse om Jesu offentliga verksamhet är likriktad, Johannesevangeliet är här ett undantag.
Som källmaterial i den här modulen rekommenderar jag Bibeln, kursboken för RE1 Människan och det heliga s. 121-128 samt några www-adresser som finns omnämnda i själva uppgifterna. Du kan också ha användning av de små essäer som finns som material till denna modul. Wikipedia har inte så bra material för just den här modulen.
Uppgifter modul 4: NYA TESTAMENTET: Evangelierna
.1. Gör en översikt över ett av evangelierna (välj själv vilket) så att du får med följande grunduppgifter:
3. Vad vet vi om Jesus utgående från evangelierna? Jämför med vad vi vet om Jesus som historisk person! (Essäsvar ca 1 sida)Följande www-adresser kan vara till hjälp:
www.jesus.se
http://www.popularhistoria.se/artiklar/jesus-%E2%80%93-vem-var-han/
4. Välj en liknelse ur Jesu undervisning. Beskriv den kort och förklara hur man kan tolka liknelsen idag.
MATERIAL TILL MODUL 4:
NT1 -09 Christina Mickos: Hur ser den ursprungliga texten för NT ut? Kan man låna den på ett bibliotek?
Hur ser den ursprungliga texten för Nya testamentet (NT) ut? Kan man låna den på ett bibliotek? Idag finns det en Bibel i stort sätt i varje finländskt hem. Vilken version av NT man har hemma i hyllan beror på vilken upplaga och vilken bibelöversättning man har. På bibliotek, även så på Internet, kan man säkert få tag på alla i något skede godkända bibelöversättningar som finns. Hur är det då med originalkällan, den ursprungliga texten?
Enligt de uppgifter vi har idag har ingen av de texter som ingår i NT bevarats i original. Då ursprungstexterna skrevs ned använde man sig av papyrusblad som veks ihop till enkla häften. Sådana majuskelhandskrifter finns det enstaka bevarade idag, men de utgör inte den ursprungliga källtexten som nedpräntades, utan är kopior som förmedlats vidare. På grund av materialet papyrus och den långa tid som gått är det begränsat vad som bevarats. På 300-talet till 1200-talet användes pergament.
Dagens nytestamentliga text utgår från tre olika källor. För det första finns det grekiska manuskript som är mer eller mindre noggranna kopior av den ursprungliga texten. Sen finns det antika översättningar av de grekiska texterna samt för det tredje citat som man kunnat finna hos kyrkofäderna i den tidiga kristna kyrkans historia. Genom textkritiska metoder har man sedan rekonstruerat en så ursprunglig text som möjligt.
Före boktryckarkonsten fanns de nytestamentliga texterna bevarade i enskilda, värdefulla handskrivna upplagor som förvarades av kyrkan. De första enhetliga Biblarna som kom ut var den Hebreiska bibeln 1488 och Erasmus av Rotterdams version 1516. Erasmus av Rotterdam grundade sin version på 5 medeltida grekiska minuskel handskrifter, dessutom rekonstruerade han avsnitt som saknades från översättningen till latinet. Den latinska översättningen Vulgata anses ändå representera en bättre grekisk text en de handskrifter Erasmus hade till handa.
Samlingar som går under benämningen Codex från 300- och 400-talet har publicerats från 1860-talet och framåt. Dessa är Codex Sinaitus och Codex Vaticanus (från 300-talet) samt Codex Bezae, Codex Ephraemi Rescriptus och Codex Alexandrinus (från 400-talet). Av dessa Codex-källor använde sig Westcott & Hurt 1881 samt Eberhart Nestle 1889 av de tre sistnämnda för sina utgåvor. Grunden för de utgåvor av nytestamentliga texter som vi använder idag finner vi hos Eberhard Nestle.
Från 1890 och framåt har ett hundratal papyrusfragment med nytestamentlig text hittas, främst i Egypten, där klimatet varit gynnsamt för att bevara materialet.
Totalt finns det ca 5 400 handskrivna texter och fragment av de grekiska texter som utgör grunden för Nya testamentet.
Hela Bibeln, och därmed också NT, översattes till latin i övergången mellan 300- och 400 talet. Den här översättningen, Vulgata, användes av kyrkan under medeltiden. I slutet av medeltiden började Bibeln översättas till nya språk. På 1300-talet kom den första engelska upplagan, i mitten av 1500-talet utkom Bibeln på tyska. På svenska utkom Bibeln 1541. Vulgata kan man säkerligen få tillgång till genom sitt bibliotek, eller åtminstone på teologiska fakulteters bibliotek, medan man nog ska vara bibelforskare och exegetiker för att komma åt de mest ursprungliga textfragment som ligger som grund för det vi idag menar med nytestamentlig text.
NT: Christina Mickos: Q-källan och det synoptiska problemet
Inom evangelieforskningen har man försökt hitta förklaringar till vad man kallar det synoptiska problemet. Med det synoptiska problemet avses att tre av evangelierna, nämligen Markus, Matteus och Lukas liknar varandra och till hög grad har samma syn på händelseförlopp och lära. Matteus och Lukas har material som är likt det som finns i Markus, men Matteus och Lukas har också likheter som inte kan härledas ur Markus. Man har med olika hypoteser försökt förklara vad detta fenomen beror på och det litterära förhållandet mellan synoptikerna utgående från de iakttagelser man gjort gällande problemet.
En fornkyrklig förklaring till evangeliernas inbördes beroende kommer från Augustinus, som utgick ifrån att ordningsföljden var den samma som i den nytestamentliga kanon, alltså Matteus äldst, sedan Markus och sen Lukas, som använde de båda föregående. Från 1700-talet började man utreda problemet från grunden. Det har bland annat förekommit en urevangeliehypotes, en fragmenthypotes och en traditionshypotes samt en användingshypotes. Dessa hypoteser lämnar många frågor öppna. Det var först när Karl Lachmann 1835 ifrågasatte Matteusprioriteten och vände på ordningsföljden som man kom närmare vad många anser som en lösning på det synoptiska problemet. Lachmann gjorde iaktagelsen att Matteus och Lukas har samma ordningsföljd bara när det gäller perikoper som också finns hos Markus och att de aldrig avviker på samma sätt. Slutsatsen av detta var att de måste ha arbetat oberoende av varandra och att Markus fungerat som källa för dem båda. Några år senare framförde Christian Hermann Weisse en teori om att Matteus och Lukas, oberoende av varandra, även kunde ha använt en förlorad källa som bestått av en samling Jesusord. Denna hypotetiska källan benämndes ”Q” och hypotesen kallas tvåkällshypotesen.
Tvåkällshypotesen utgår alltså ifrån att Matteus och Lukas oberoende av varandra har använt Markus samt en försvunnen skrift på grekiska. Dessutom har de tillfogat eget särstoff. Det som talar för hypotesen är, att Matteus upptar nästan hela Markusevangeliet, även Lukas upptar beroende av hur man räknar mellan två tredjedelar till tre fjärdedelar. Dessutom har de språklig överensstämmelse i det man utgår ifrån att kommit från den hypotetiska Q-källan, där de dessutom har samma inbördes ordning av stoffet. Ett problem som uppstår i och med denna hypotes är vad det beror på att det hos Matteus och Lukas finns vad man kallar minor agreements, alltså otaliga små avvikelser i det som man utgår ifrån att de använt Markus som källa till. Detta har man förklarat med att de kan ha haft tillgång till en annan version av Markus än vi har idag, och att de också kan ha haft tillgång till olika versioner av Markus.
Alternativa förklaringar till det synoptiska problemet är att Lukas skulle ha använt sig av både Markus och Matteus. Farrerhypotesen utgår ifrån att Markusevangeliet tillkom först och Matteus använde det som förlaga. Sedan hade Lukas tillgång till både Markus och Matteus och tillfogade dessutom eget särstoff. Problemet med Farrerhypotesen är, att den inte förklarar varför Lukas i så fall inte reproducerar drag som är typiska för Matteus. Man anser det osannolikt att t.ex. Bergspredikan inte då skulle finnas med i samma omfattning som hos Matteus. Farrerhypotesen förklarar inte heller likheten i Jesusorden, som man i tvåkällshypotesen förklarar med Q-källan.
För att förstå traderingsprocessen hos de synoptiska kanoniserade evangelierna anser man idag att man inte får underskatta den muntliga traditionens roll under tiden för evangeliernas uppkomst. Memorering användes som den främsta inlärningsmetoden och var i enlighet med den rabbinska traditionen det viktigaste sättet att föra vidare kunskap och information. Naturligtvis finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till de muntliga källorna. Man vet inte heller idag i vilken grad evangelisterna hade tillgång till muntliga eller skriftliga arameiska källor.
NT Christina Mickos: Hur försöker man idag metodiskt gå tillväga för att komma fram till ”den historiske Jesus”?
Med den historiske Jesus menas den bild av historiens Jesus som forskare har fått fram. De flesta är överens om att det existerat en kringvandrande jude som levde i Galliléen vid tidpunkten för vår tideräknings början. Han korsfästes av romerska soldater utanför Jerusalems stadsmur ca år 30. Det finns ganska omfattande källor om honom, i jämförelse med andra ungefär samtida historiskt betydelsefulla personer.
Flavius Josefus omnämner Jesus i Antiquates judaicae, som publicerats på 90-talet i Rom. Josefus räknas som en av evangelierna oberoende vittnesbörd från det första århundradet. Tacitus, en romersk författare som publicerats efter år 100, ger en indirekt vittnesbörd om Jesus som historisk person.
Som äldst av de kristna källorna om den historiske Jesus anses en fixerad muntlig tradition som Paulus citerar ca år 55 i 1 kor 15: 3-7. Här står en rad namngivna personer som vittnen för att Jesus korsfästes och begravdes för att sedan uppstå. Även andra paulinska brev kan ses om viktiga källor för att komma fram till den historiske Jesus, liksom några apokryfa evangelier av vilka Thomasevangeliet ses som det mest relevanta.
De i särklass viktigaste källorna för att rekonstruera en bild av den historiske Jesus är ändå de fyra kanoniska evangelierna: Markus, Matteus, Lukas och Johannes. De anses mest omfattande och står närmast i tiden till den historiske Jesus. Vetenskapligt sett är evangelierna dock inte oproblematiska som historisk vittnesbörd och källa. De är inte biografier, kronologin haltar också. Evangelierna är inte skrivna enligt de kriterier som vi i dag ställer på historiska källor. De är inte heller frågan om egentliga ögonvittnesskildringar, utan de har använt sig av och bearbetat äldre skriftligt och muntligt material. Evangelierna är också genomsyrade av religiös tro Då evangelierna används som källor för att metodiskt rekonstruera den historiske Jesus måste de underkastas en ingående analys.
För att metodiskt komma fram till ”den historiske Jesus” försöker man rekonstruera traditionsprocessens förlopp ända från roten upp till de fyra evangelierna. Eftersom det mellan den historiske Jesus verksamhet i Galliléen och de färdiga evangelierna ligger en till två generationer av traditionsbildning är det inte bara att avläsa evangelierna för direkta fakta. För att rekonstruera traditionsprocessen används vad som kallas för äkthetskriterier i Jesusforskningen.
Ett mycket använt sätt är att ta sig från evangeliernas text till den historiske Jesus är att identifiera och plocka fram de delar som kan ha uppkommit under traderingsprocessen. Ord som då varken kan ha övertagits från samtida judendom eller lagts till av kyrkan bedöms som äkta. Efter genomgång med detta dissimilaritetskriterium blir då en kärna av genuina Jesusord och nyckelhändelser. Från dessa kan man sedan rekonstruera traditionsprocessens förlopp. Detta sätt är alltså mycket använt, men börjar alltmer ifrågasättas som metod.
Det finns ytterligare kriterier för att avgöra vad som räknas som äkta Jesusord:
De teorier man efter noggrann analys kommer fram till kan klassificeras enligt hurdan trovärdighet de besitter i förhållande till ”den historiske Jesus”. Kan de händelser eller utsagor som nämns i evangelierna betecknas som troliga, sanna, falska eller helt enkelt oförklarliga.
I den metodiska exegetiska forskningen om den historiske Jesus behövs olika infallsvinklar. Materialet kan studeras utgående från ett psykologiskt perspektiv utan att förglömma betoningen på textvärldens litterära egenskaper och konventioner. Det är även viktigt att beakta ursprungsmiljöns kulturella betingelser. Infallsvinkeln kan vara hermeneutisk eller utgå från feministisk bibeltolkning. Men kan även lägga tyngdpunkten på kontextuell exegetik.
Är det då möjligt att nå fram till en verklig rekonstruktion av ”den historiske Jesus” som person? Hurdan var han och hurdant var de intryck människorna fick av honom? Vi kan aldrig helt komma under huden på en annan människa, inte hur mycket material i olika former vi än har om personen. Inom exegetisk forskning är det dock viktigt och nödvändigt att kunna hålla isär den historiske Jesus och trons Kristus.
NT Christina Mickos: Gemensamt för Matteus och Lukas
Matteus och Lukas räknas till de synoptiska evangelierna, liksom Markus. Det synoptiska problemet innebär, att de tre evangelierna ser på händelser och budskap på ett relativt likartat sätt. Inom den exegetiska forskningen har man utrett det inbördes beroendeförhållandet mellan synoptikerna. Några grundfakta som bör observeras är, att det textmaterial som är gemensamt för Matteus, Markus och Lukas utgörs av 326 verser. Sen finns det textmaterial som förekommer i två av tre synoptiker. Matteus och Lukas delar 235 verser med varandra som saknas i Markus. Lukas delar 31 verser med Markus, som inte finns i Matteus. Matteus delar 101 verser med Markus, som inte finns i Lukas.
Det finns alltså material som är gemensamt för Matteus och Lukas, men som saknas i Markus. Utgående från tvåkällshypotesen räknar man med att Matteus och Lukas haft tillgång till Markus, som anses vara det äldsta evangeliet. Matteus och Lukas ska då ha haft tillgång till ytterligare en gemensam, för eftervärlden obevarad källa. Den hypotetiska Q-källan skulle bestå nästan uteslutande av talstoff, mest Jesusord med ca 4000 ord. Den antas ha uppstått i Gallilén på 40-talet och nedtecknats på grekiska. Dessutom har de inkluderat eget särstoff samt bearbetat sitt material utgående från den egna språkliga och teologiska profilen.
Både Matteus och Lukas tycks ha dubbletter där en del kommer från Markus och det andra från en gemensam källa, alltså Q-källan. Den interna ordningsföljden för det som räknas som Q-stoff överensstämmer regelbundet för både Matteus och Lukas. Då när Matteus och Lukas använder sig av den hypotetiska Q-källan är det ofta ordagrant, vilket antyder en gemensam skriftlig källa.
Matteus inleds med Jesu släkttavla och Jesu födelse ur Josefs perspektiv. Lukas inleder efter ett företal med Johannes döparens födelse och verksamhet, samt Marie bebådelse och Jesu födelse och släkttavla. Lukas tar även upp de egentligen enda fragment som finns i de kanoniserade evangelierna om Jesu verksamhet under barndomen i och med Jesus som tolvåring i synagogan. Markus däremot inleder sin berättelse om Jesus så att hans verksamhet egentligen inleds med Jesu dop varefter hans offentliga verksamhet började.
I Matteus 1:21 och i Lukas 1:31 finns återgivet om hur det gick till när det uppenbarades att Maria skulle bli havande, föda en son och ge honom namnet Jesus. I Matteus talar ängeln till Josef, medan Lukas låter ängeln tala till Maria. Detta är material som saknas hos den tredje synoptikern Markus. Även annat material som hänför sig till tiden för Jesu födelse och tiden före Jesu offentliga verksamhet inleds finns i Matteus och Lukas men saknas alltså i Markus. Detta kunde tala för att de använt sig av en annan gemensam källa. Olikheten i versexemplet ovan väcker frågan om vad det beror på att Matteus beskriver hur ängeln riktar sig till Josef, den blivande fadern, medan Lukas låter ängeln tala till kvinnan, Maria. Kan de ha använt sig av olika versioner av materialet, hur har den muntliga traderingen framskridits och hur påverkas texten av Matteus respektive Lukas teologiska syn?
Ett annat exempel på där Matteus och Lukas har överensstämmelser med varandra, men som saknar motsvarighet i Markus, är de så kallade Saligprisningarna. De återfinns i Matteus 5: 1-16 och i Lukas 6:20-23. Hos Matteus är det frågan om en del av Bergspredikan där Jesus alltså står och talar till folket/lärjungarna från ett berg, medan Lukas talar om att Jesus stod på slätten och talade till sina lärjungar. Hos Matteus är saligprisningarna flera till antalet än hos Lukas. Lukas däremot tar med också ve-rop. Båda hänvisar till profeterna. Om överensstämmelserna kan förklaras med en gemensam ursprungskälla för Jesusorden, så hur förklarar man då olikheterna? Är det frågan om olika språklig översättning eller förbättring av den grekiska förlagan? Har de haft tillgång till olika versioner? Har traderingsprocessen framskridigt på olika sätt till de båda evangelisterna? Eller beror det på olika betoningar av budskapet eller på att författarna har olika litterär stil?
Ett tredje, även teologiskt viktigt, ställe där Matteus och Markus har material som saknas hos den tredje synoptikern, är den så kallade utsändningen. Det återfinns i Matteus 10 kapitlet och i Lukas 10 kapitlet (sammanträffande?). Här talar Matteus om de 12 som Jesus sände ut, medan Lukas låter Herren sända ut 72 lärjungar två och två. Matteus betonar att lärjungarna inte ska ta sig an hedningarna, utan söka sig till de förlorade fåren i Israels flock (vers 6). Lukas är allmännare här, han låter lärjungarna gå ut utan att specificera till vem de ska rikta sig. Uppgifterna de ges i utsändningen är i stort sett de samma. I Matteus 10:9-10 och i Lukas 10:4 finns en uppmaning om att lärjungarna inte ska ta med någon form av rikedomar på sin färd och inte heller samla på sig egendom av något slag. Matteus är här igen utförligare och mer poetisk på något sätt med ”Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat.” Lukas är mer kortfattad: ”Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa.”
Om man liksom i tvåkällshypotesen utgår ifrån att Matteus och Lukas har använt sig av en gemensam, obevarad källa förutom av Markus, så kvarstår problemet med de skillnader som finns i bearbetningen av stoffet. Alltså material som antas komma från samma källa, men som de båda evangelisterna ändå behandlat och bearbetat på delvis olika sätt. En förklaring kunde ligga i att Matteus och Lukas har olika språklig och teologisk profil. Många forskare antar att Matteus skrev för en judisk publik och därför gjorde andra betoningar gällande lagens giltighet och sändningen till de förlorade fåren i Israels folk. Lukas förhåller sig däremot välvilligare till en icke-judisk, eventuellt romersk publik. Det kan alltså vara frågan om vilken funktion texten skulle komma att ha, man talar om Sitz im Leben.
DISKUSSIONSUPPGIFT: Nu när vi behandlar NT så blir det aktuellt att fundera på hur gudsbilden i NT ser ut. Har den ändrat från hur den var i GT? Vad betonas i NT:s gudsbild?
Modul 5: Introduktion
I Modul 5 tar vi itu med resten av NT: Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken.
Eftersom uppgifterna i modul 4 var ganska långa och krävande blir det nu uppgifter där du klarar dej med lite kortare svar så det är kanske en lättare arbetsvecka med kursen du har framför dej nu.
Som källor rekommenderar jag Bibeln med dess tilläggsmaterial (som finns i många upplagor) samt s. 129-133 i Människan och det heliga (kursbok för RE1). Dessutom kan du ha nytta av de små essäer jag sätter in som material för modulen. Du kan också naturligtvis använda dej av allt tillgängligt material på nätet. T.ex. Wikipedia är helt ok för att söka material till de här uppgifterna.
Uppgifter till Modul 5: Övriga NT
b) Vad berättar Uppenbarelseboken om?
2. Av de tretton ”Paulusbreven” i NT är det bara en del som anses vara skrivna av Paulus. Vilka brev räknas till a) de oomtvistade
b) de omtvistade
c) pseudepigrafer (och vad betyder detta begrepp)
d) anonymt
3. Vad menas med ”de katolska breven” och vilka brev hör till denna grupp?
MATERIAL TILL MODUL 5:
Christina Mickos: Varför är det så svårt att hålla fast vid uppfattningen att Paulus skulle ha skrivit de tretton ”paulusbreven”?
I Nya Testamentet finns tretton brev som kallas för de paulinska breven. Av dessa är 9 brev skrivna till olika församlingar medan 4 är adresserade till enskilda individer. Forskare är dock inte överens om att alla dessa tretton brev skulle vara skrivna av Paulus själv.
Dieter Mitternacht och Anders Runesson (2006, 243) delar in de så kallade paulinska breven i tre grupper:
A. Brev som antagligen formulerats av Paulus själv: Romarbrevet, 1 Korintierbrevet, 2 Korintierbrevet, Galaterbrevet, Filipperbrevet, 1 Tessalonikerbrevet och Filemonbrevet
B. Omtvistade brev: Efesierbrevet, Kolosserbrevet och 2 Tessalonikerbrevet
C. Brev som antagligen inte formulerats av Paulus själv: 1 Timoteusbrevet, 2 Timoteusbrevet och Titusbrevet
De sju brev som anses ha formulerats av Paulus själv kallas också för oomtvistade. 1 Timoteusbrevet och 2 Timotetusbrevet kallas också för pseudepigrafer, medan Hebréerbrevet även anses vara anonymt. (Mika Hietala, Föreläsningsmaterial 10.10.2009).
De oomstridda breven anses skrivna av en och samma person eftersom de liknar varandra till stil, vokabulär och teologi. Likaså stämmer kommunikationssituationerna med vad som anses troligt att Paulus befunnit sig i. De är också så viktiga och har ett sådant personligt engagemang att man anser det osannolikt att Paulus skulle ha överlåtit åt någon annan att skriva dem. Breven är skrivna i en livlig, engagerad och retoriskt sett karaktäristisk stil. Man har traditionellt sätt tänkt sig att det finns en paulinsk teologi, även om forskarna inte är eniga om detta idag.
Det finns tre möjliga huvudförklaringar till varför de så kallade paulinska breven inte nödvändigtvis är författade av Paulus. Under antiken var det vanligt att man skrev i någon känd auktoritets namn för att utveckla läran och få trovärdighet åt texten. Det var även vanligt att använda sig av skrivare, så att man formulerade en huvudtanke och sen överlät författandet åt skrivaren. För det tredje är det naturligtvis möjligt att det är frågan om rena förfalskningar, vilket dock anses som osannolikt.
Gällande de omtvistade breven är man inte idag överens om att de skulle vara skrivna av Paulus. De har både språkliga och stilistiska samt innehållslika olikheter, som gör det svårt att direkt förena dem med Paulus. Vokabulären skiljer sig från de oomstridda paulusbrevens ordval, t.ex. i Kolosserbrevet finns det 34 s.k. hapax legomena, ord som bara förekommer på ett ställe. Dessutom finns det 28 ord som räknas som icke paulinska, likaså saknas många för ord som är typiska för Paulus. Satsstrukturen i de omtvistade breven är otypisk för Paulus, bland annat är satskonstruktionerna längre och så innehåller de ett överflödigt bruk av synonymer, vilket inte är typiskt för de oomstridda breven. De omstridda breven är alltså rent litterärt konstruerade på annat sätt än de oomstridda breven. Dessutom finns det mera innehållsliga olikheter, som t.ex. synen på ”Herrens dag” i jämförelse mellan 1 Tessalonikerbrevet och 2 Tessalonikerbrevet. Det är ändå svårare att dra slutsatser av innehållsliga olikheter än av litterära, eftersom en person kan ändra perspektiv och utveckla sin tankegång från en tidpunkt till en annan, medan det litterära brukar vara mera bestående för en och samma person.
Till de brev som antagligen inte är formulerade av Paulus själv hör 1-2 Timoteusbreven samt Titusbrevet, som också räknas till gruppen pastoralbrev. Dessa brev uppvisar likheter sinsemellan, men avviker för övriga s.k. paulinska brev. De är till språkbruket mera tyglade och formella. De verkar också förutsätta en mer utvecklad kyrkoorgansation än vad som var rådande under Paulus tid. Ett annat argument är att de saknas i den äldsta kanonförteckningen och bevarade äldsta handskriften. Dessutom avviker de till framställningssätt och argumentationsteknik. Teologiska argument är mera typiska för de oomtvistade paulinska breven, medan dessa pastoralbrev mera argumenterar med hänvisning till den traderade läran.
I stort sätt finns det alltså tre huvudargument som talar emot att alla de tretton så kallade paulinska breven skulle vara författade av samma person. Ledtrådar hittar man i både vokabulär, stil och satsstruktur samt i de teologiska tankegångarna.
NT Christina Mickos: De katolska breven och efterapostoliskt författarskap
De sju sista breven i Nya Testamentet (NT) (Jakobsbrevet, 1-2 Petrusbreven, 1-3 Johannesbreven samt Judasbrevet) kallas för de katolska (allmänna) breven. De har fått benämningen eftersom de vänder sig till kristenheten som helhet, de är inte skrivna till någon uttryckligen definierad adressat. Någon personlig förbindelse mellan sändare och mottagare framgår inte tydligt. Enligt den kristna traditionen har författarna till breven stått Jesus nära, antingen från hans egen familj eller som hans närmaste lärjungar. Genom tiderna har dock brevens författare, mottagare och avsikt varit omdiskuterade. Rent allmänt kan man om brevens innehåll säga, att de utgör ställningstaganden i trosfrågor och ger levnadsråd till kristna. Brevens existensberättigande i NT:s kanon samt deras användningsändamål har varit föremål för polemik under hela den kristna kyrkans historia.
Idag är de flesta av den åsikten att dessa brev inte är skrivna bland den första generationens kristna. Man kan peka på material i texterna som tyder på ett efterapostoliskt författarskap. Man anser det troligt att breven hat tillkommit huvudsakligen under 80-90 talen efter vår tideräknings början. Det andra Petrusbrevet räknas av många som det yngsta bidraget i NT, man anser att det tillkommit någon gång mellan 100-150 efter vår tideräknings början.
Under antiken var traditionen att skriva i någon annans namn vanlig. Det var allmänt, att man för att höja trovärdigheten i sitt budskap skrev under ett slags pseudonym grundat på en religiös auktoritet som man ville hedra och ansåg sig själv omfatta liknande tankar. Att skriva i en känd auktoritets namn ansågs också höja värdet på innehållet i skriften, det ger naturligtvis mera auktoritet om man utgår ifrån att skribenten är i nära kontakt med t.ex. Paulus eller själv har varit bekant med Jesus. Under antiken betraktades detta bruk inte som förfalskning, vilket vi skulle tänka idag, utan var en allmänt accepterad sed.
Ett annat allmänt argument som talar för ett efterapostoliskt författarskap i breven, är beskrivningarna av den förföljelsesituation som är återkommande i texterna. De kristna var utsatta för förföljelser som kunde ligga som grund för brevens beskrivningar på 60-talet av Nero, 90-talet av Domitianus och på 110- talet av Trajanus.
Breven verkar också syfta till en efterapostolisk tid, eftersom det ofta återkommer hänvisningar till apostlarna och vad de sade. Om breven var skrivna av apostlarna själva eller deras samtida kunde man utgå ifrån att formuleringen varit annorlunda.
Jakobsbrevet är troligen skrivet till kristustroende judar i exil (”till 12 stammar i förskingring”). Jakobs brev liknar mer än predikan eller en förmaningsskrift än ett brev. Enligt traditionen är det skrivet av Jesu bror Jakob. Inledningsfrasen börjar med en hälsning från Jakob ”Guds och herren Jesu Kristi tjänare”. Brevet innehåller dock föga om den personliga relationen till Jesus, vilket är ett skäl till att man ifrågasätter tolkningen av författarens identitet. Texten ska vara skriven på vårdad grekiska och det finns även annat som tyder på att det uppkommit i en hellenistisk miljö, vilket gör det ytterligare svårt att utgå ifrån att författaren skulle ha varit son till en timmerman från Palestina i början av vår tideräkning. I Jakobsbrevet talas det om ”tro och gärningar”, vilket man kunde ta som en möjlighet till att författaren var bekant med Paulus läror.
Första Petrusbrevet är skrivet till kristna i Mindre Asien som utsätts för orättvisa anklagelser och förföljelser i sin närmaste omgivning. Enligt brevets slut är det Silvanus som hållit i skrivdonet. Silvanus var en av de tidiga kristna ledarna och hade nära kontakt med både församlingen i Jerusalem och med Paulus. Enligt gammal kristen tradition är brevet dock skrivet av aposteln Petrus. Idag anser man att brevet troligen är skrivet i Rom (Babylon användes som beteckning på Rom) 60-talet efter Neros förföljelser eller ett par årtionden senare. Det som ytterligare talar för ett efterapostoliskt författarskap av detta brev är att det inte finns några orsaker eller något belägg för att aposteln Petrus skulle ha haft kontakter till Mindre Asien, dessutom dateras förföljesesituationen historiskt i det aktuella området till tiden efter Petrus martyrdöd.
Andra Petrusbrevet anses höra till den pseudoepigrafiska traditionen. Brevet anses allmänt vara den yngsta skriften i NT. Man kan utläsa att apostlarnas tid är förbi och Paulusbreven redan fungerar som normerande skrifter. Man kan skönja hänvisningar till Första Petrusbrevet och Judasbrevet. Apostlarnas ord ges samma tyngd som Gamla testamentet, som anses kunna tolkas rätt endast utifrån apostlarnas ord. Det finns också ett försvar mot att de eskatologiska närförväntningarna inte har uppfyllts trots att en längre tid gått sedan Jesu död och uppståndelse, författaren försöker vända dröjsmålet till något positivt. Man kunde anta, att de eskatologiska förväntningarna ännu var stora hos aposteln Petrus själv.
De tre brev som enligt den gamla kristna traditionen anses skrivna av aposteln Johannes är i NT numrerade efter storlek, man kan inte vara säker på tillkomstordningen. Det första brevet har mer karaktär av predikan eller traktat mot kristna som lämnat den johannesiska gemenskapen. De övriga två liknar mera brev riktade till johanneskritna. Utbrytarna kallas både för antikrister och lögnare. Breven protesterar mot och försvarar ”den rätta tron” mot gnostiska och dokeniska tankegångar. De tre breven kan ha samma författare. Det finns dock mycket som talar för att författaren inte är aposteln Johannes eller samma författare som till Johannesevangeliet. Breven är skrivna omkring år 100 efter vår tideräkning. Det finns likheter med Johannesevangeliet (”ordet” ”vi vet”), varför man har utgått ifrån att skribenten var bekant med detta evangelium.
Judasbrevet hade länge en vacklande ställning i NT:s kanonhistoria.. Författaren presenterar sig som ”Judas, bror till Jakob”. I den kristna traditionen har man sett honom som bror till författaren till Jakobsbrevet, som alltså betraktats som Jesu bror. Brevet kämpar mot falska lärare, men det förblir oklart vilka läror som avses. Mycket talar för att brevet är skrivet i den östra delen av romarriket, det finns hänvisningar till judiska, utombibliska texter och citat från Henoksböckerna. Apostlatiden verkar också ligga bakom redan då brevet skrevs, i vers 17 hänvisas till ”vår herre Jesu Kristi apostlar”. I Judasbrevet är de eskatologiska tankegångarna och Jesu parusi inte av så stor betydelse, vilket man senare har tolkat som att de inte har tillkommit alltför sent under den nytestamentliga tiden, även om det är omöjligt att fastställa när brevet skrevs. Enligt några skedde det på 50-talet, de flesta utgår från 90-talet efter vår tideräkning.
Tolkningen av vilka som är författare till de katolska breven väcker frågor. Bruket av ”son”, ”broder” och så vidare verkar ha varit ett annat bland de första generationerna av kristna än hur vi använder begreppen idag eller hur man gjorde under kyrkomötena när man kanoniserade NT. Hur stor var mångfalden av namn i judiska kretsar och bland de första kristna? Var det inte också vanligt att man tog ett nytt namn när man blev kristen (kändaste exemplet är väl Saulus som blev Paulus)? Detta kan vara en av orsakerna till att man ”övertolkat” och med god vilja velat se nära släktskap och personlig kontakt med Jesus hos brevens författare för att de dem auktoritet och få dem att verka mer autentiska. Det här är några av utmaningarna den exegetiska forskningen av NT ställs inför.
Modul 6
Bibeln både direkta och indirekta inverkan kan ses på alla delområden av den västerländska kulturen. Inom konstarterna har Bibeln varit speciellt synlig som inspirationskälla för konsthistorien. I samhället syns Bibelns inflytande i allt från den lineära historieuppfattningen till etiska ideal och material.
I den här modulen får du lite skrapa på ytan när det gäller Bibelns inflytande på kultur och samhällsliv.
Som material använder du igen Bibeln med dess tilläggsmaterial, kursboken för RE1 Människan och det heliga s. 144-156 samt t.ex. de texter som finns i anslutning till den här modulen
Modul 6: Uppgifter
Uppgifter modul 6
1. På vilket sätt har Bibeln påverkat människosyn, lagstiftning och etiska ideal i det västerländska samhället?
2. Försök hitta förklaringar till följande fraser med bibliskt ursprung:
a) förbjuden frukt
b) syndabock
c) manna från himlen
d) apostlahästar
e) att två sina händer
f) i elfte timmen
g) Tomas tvivlaren
h) den vänstra handen vet inte vad den högra gör
3. Välj en konstart (t.ex. litteratur, musik, bildkonst, film) och beskriv Bibelns och kristendomens inflytande. Ge också exempel på konkreta verk som inspirerats inom den konstart du valt!
DISKUSSIONSUPPGIFT: Bibeln har påverkat den västerländska kulturen på många olika sätt. Även om vi inte alltid är medvetena om det, så är det den kristna etiken och samhällssynen som ligger som grund för många av de frågor som vi ser som självklara idag.
I den här modulen får ni alla en egen rubrik som jag startar en diskussiontråd på e-posten om om. Den som inleder skriver en kort (Några meningar) inledning om vad Bibeln säger om rubriken. Sen får var och en gå in och kommentera minst två av de andras diskussionsinledning. Jag skriver in vem som får vilken rubrik och vem som ska kommentera vem.
Bibeln och de mänskliga rättigheterna:
Bibelns syn på eutanasi:
Bibeln i musiken idag:
Bibeln och synen på samkönade äktenskap:
Bibeln och miljön:
Bibeln i politiken:
Bibeln och lagstiftningen:
Bibeln och bildkonsten:
Modul 7
Som material använder du Bibeln, Hanki et al (2004) Människan och det heliga s. 100-108 samt 121-124 och min lilla essä om tolkning av NT som finns i den här modulen. Dessutom använder du förstås andra källor som du har tillgängligt.
Uppgifter till modul 7
b) Vilka metoder används inom exegetisk forskning?
2. Varför är det problematiskt att tala om en enda rätt tolkning när det gäller Bibeln? (Besvara i form av ett essäsvar, ca 1 sida…)
3. Börjar redan den här veckan med att välja en av Bibelns böcker som du vill bekanta dej närmare med, börja gärna läsa den och fundera över den så som vi strukturerade evangelierna när vi jobbade med dem. Själva uppgiften kommer i nästa veckas modul, då ska du få utforska den bok du valt lite närmare.
MATERIAL TILL MODUL 7: Christina Mickos: Varför är det problematiskt att tala om en enda rätt tolkning när det gäller Nya testamentet?
Nya testamentet (NT) är en del av Bibeln, som kristna ser som sin heliga bok. NT har en lång tillkomsthistoria, orginalkällorna finns inte bevarade utan har först genom muntlig tradition och sedan genom handskrifter som traderats och tolkats av olika grupperingar inom varje generation. Det här gör det, enligt dagens sätt att se på saken, omöjligt att fullständigt objektivt med vetenskaplig rationalitet tala om en enda rätt tolkning. Redan ordet tolkning i sig innefattar möjligheten till olika synsätt. Genom exegetiken kan man rekonstruera möjliga världar ur ett material där vissa bitar saknas. Enligt det sätt man ser på forskning idag är det avgörande att spelreglerna för forskningsdisciplinen följs, forskningsprocessen ger legitimitet åt den vetenskapliga tolkningen av NT. Man utgår från själva frågeställningen, hur ser vägen ut fram till den möjliga tolkningen.
Dagens kanoniserade versioner av NT utgår också från översättningar, vilket i sin tur bidrar till att antalet tolkare på vägen till läsaren idag är flera, vilket också bidrar till att de möjliga felkällorna på grund av allt från medveten harmonisering till direkta tryckfel påverkar läsarens möjligheter att ta till sig texten.
Inom kristendomen ägde kyrkan tolkningsföreträde på skrifterna fram till reformationen och humanismen. Boktryckarkonsten och mer allmän läskunnighet gjorde så småningom Bibeln till allmän egendom. Detta har bidragit till att göra tolkningsmöjligheterna flera, när texten är varje mans och kvinnas egendom, och man inte behöver vara rädd för rättsliga påföljder om tolkningen idag avviker från någon annan grupperings bibelsyn.
Texterna i NT kan läsas på olika sätt och därmed också tolkas på varierande vis. Till traditionen att skriva under NT:s uppkomsttid hörde att författarna var medvetna om testens mångtydighet och direkt skrev texten så att den kunde innehålla olika budskap. Detta är en del av de religiösa texternas symboliska karaktär.
Det är möjligt att läsa Bibeln som skönlitteratur eller som en intressant bok med många allmängiltiga visdomar. Lika möjligt är det att göra en läsning där NT läses i ljuset av GT eller GT i ljuset av NT. Många läser och tolkar NT utgående från sin personliga världsåskådning, det må sen vara frågan om en kristen religiöst teistisk världsbild eller en ateistisk syn på världen. Som personlig upplevelse eller religiös trosutövning kan tolkningar göras som är äkta för individen och/eller det trosgemenskap hon är delaktig i.
Texterna i NT kan läsas bokstavligt med en fundamentalistisk bibelsyn. Då behövs egentligen ingen tolkning, eftersom texten i sig är sanning och Guds ord. Om man däremot erkänner textens symboliska betydelser och läser den i ljuset av och med kunskap om den tid den skrevs under och ser den som skriven av människor för människor, uppkommer ett behov av att tolka och förstå texten utgående från den värld vi lever idag. Speciellt gäller detta för den som ser texten som helig och vill följa budskapet som sitt rättesnöre i livet.
Även för den vetenskapligt inriktade forskaren föreligger ideologiska val redan i valet av frågeställningar för exegetisk forskning. Vilken är exegetens egen utgångspunkt? Vilken är hans förförståelse och tolkningsram?
Vetenskapens uppgift och existensberättigande är att finna rationella, kritiska fakta. När det gäller att tolka litteratur i allmänhet och i synnerhet litteratur som betraktas som helig finns det också en annan dimension. Texterna i NT är i sig mångbottnade och symboliska produkter av sin tid och kan inte tolkas vetenskapligt utan insikter om den kyrka inom vilken den kristna Bibeln har vuxit fram, bevarats och använts.
Det är alltså problematiskt att tala om en enda rätt tolkning av NT. Vi kan genom exegetisk forskning komma fram till möjliga världar ur vilka tolkningar kan göras, men det är mycket vi ännu inte med säkerhet vet om NT:s tillkomsthistoria och om verkets huvudperson Jesus. Dessutom är en tolkning alltid färgad av tolkarens världsbild, kontext och förförståelse.
Modul 8
Vi är nu inne i den sista veckan av den här kursen i Bibelkunskap. Du har förhoppningsvis fått en fördjupning i Bibeln som både ett litterärt verk och som en representant för helig skrift.
Den sista uppgiften innebär en fördjupning i en av Bibelns böcker som du själv valt. Jag önskar dej intressanta lässtunder!
Uppgifter till modul 8
1. I den här uppgiften ska du använda allt som du lärt dej under kursen. Du har redan senaste vecka valt en bibelbok och börjat läsa den. Nu får du göra en exegetisk sammanfattning och analys av boken. Du skriver i essäform ett svar som tar upp åtminstone följande frågor. Du får själv sätta rubriken. Lycka till!
Modul 1:
Uppgift 1: Bibeln som bok: Gör en sammanfattning över Bibelns struktur, litterära genrer, innehåll, vad handlar de olika böckerna om samt när de olika delarna anses vara skrivna.
Du kan göra uppgiften i form av en tabell eller schema, du behöver alltså inte besvara den här uppgiften i form av en essä. När det gäller beskrivningarna av vad de olika böckerna innehåller är ca 50-100 ord per bok tillräckligt. Du kan använda ditt eget omdömme när det gäller att berätta om böckernas innehåll och "bunta ihop" böcker på lämpligt vis, t.ex. alla brev i Nya testamentet behöver du inte berätta om var för sig. Gör alltså en sådan presentation som du själv skulle ha nytta av att gå tillbaka till för att kolla upp vad Bibeln innehåller.
Som material kan du använda en Bibel (tilläggssidorna brukar vara bra), kursboken för RE1 Människan och det Heliga s. 106-133.
Modul 2: Gamla Testamentet (GT)
Till litterär stil och sakinnehåll är de olika böckerna i GT väldigt olika. Vi hittar historisk prosa, frälsningshistoriska budskap, profetiska förkunnelser, apokalyptik, syner, etiska ideal och moraliska lärdomar. Det finns också politik, befolkningsstatisktik, släktkataloger och lagtexter, hygieniska råd och djur- och växtlära. De lyriska delarna innehåller tacksägelse och ångersånger, kärleksånger, aforismer, krigs- och kulturhistoria samt detektivhistorier.
Gamla testamentet blev en del av de kristnas kanon eftersom Guds frälsningshistoria börjar där med skapelsen, syndafallet, lagen och profeternas förutsägelser om den utlovade Messias. Nya testamentet anses inom kristendomen vara mer normerande och ”viktigare” än GT, men traditionerna finns kvar i den kristna tron och kan ännu ses i den västerländska kulturen. Kristen etik och människosyn har sina rötter i GT:s urberättelser och morallagarna i budorden.
Pentateuken– De fem Moseböckerna
De fem Moseböckerna (judarnas Tora) är en boksamling i fem delar som också kallas Pentateuken. I synagogorna läses den i gudstjänsten så att man hinner igenom den på ett kalenderår.
Pentateuken innehåller berättelser om den mytiska urtiden och Israels folks historia.
Enligt forskningen idag är Moseböckerna sammanställda från tre eller fyra olika källor (bland annat Jahvisten och Elohisten). Moseböckerna har fått sitt namn enligt huvudpersonen i böckerna, det är alltså inte Moses som har skrivit dem.
Uppgifter till Modul 2
Bekanta dej med de fem Moseböckerna genom att bläddra i en Bibel som har ”mellanrubriker” över de olika kapitlen. På det sättet får du en översikt över vad böckerna handlar om. Besvara sen följande frågor, du kan fritt använda olika källor för att inhämta kunskap, kom bara ihåg källkritiken!
- Besvara kort:
b) Vad är det huvudsakliga innehållet i var och en av Moseböckerna?
2. Besvara i form av ett essäsvar (ca 1 A4 med radavstånd 1,5 och fontstorlek 12): I 1 Moseboken finns två skapelseberättelser. Den första skapelseberättelsen finns i 1 Mos 1-2: 4a och anses härstamma från Elohisten (s.k. Prästkällan) och man menar att den har kommit till senare än andra skapelseberättelsen (i 1 Mos 2: 4b-25) som anses komma ur Jahvistens källa.
3. Läs de båda skapelseberättelserna och jämför dem: vilka är likheterna/olikheterna och vad är budskapet?
Besvara kort: a) Läs berättelsen om Hagar och Ismael i 1 Mos 16. Försök klura ut vilka två folk som kom att härstamma från Abrahams söner som han fick med Hagar och Sara!
b) Läs i 1 Mos 32: 22-32 vad som hände vid Jabboks vadställe.
- Försök klura ut vad som menas med uttrycket Jakobskamp!
- Förklara vad ”Israels folk” betyder!
c) Vilken högtid instiftas i 2 Mos 12?
d) Kolla i 4 Moseboken: vem utses till Mose efterträdare?
e) Nämn namnen på fyra kvinnor som det berättas om i Moseböckerna och berätta helt kort vilka de var!
Material till Modul 2:
I denna text har jag skrivit ner vilka tankar som väcktes hos mej när jag läste Moseböckerna. Du kan läsa igenom den ta till dej det du vill. Kom ihåg bara att det är frågan om mina reflektioner, inte någon vetenskaplig analys. Men du kanske också får hjälp med någon av uppgifterna i Modul 2 av den här texten!
Mina reflektioner över Pentauteuken när jag läste den första gången.
Inledningen till Första Moseboken är som en vacker lovsång, den ger en bild av en Gud som skapar universum och den värld vi känner till. Den andra skapelseberättelsen går mera detaljerat in på skapelsen av människan och människans särställning i skapelsen. Berättelserna om patriarkerna och deras familjer, hur Jakob blev Israel och hans söner bildar Israels 12 stammar ger en inledning till att det finns ett utvalt folk som börjar se sig som utvalt av Gud. Berättelsen om Josef i Egypten vill visa hur Guds försyn kan vända det som är ont till gott. I den Andra Moseboken väljs Israels folk till Guds folk och relationen mellan Gud och hans folk utvecklas. Historien om Moses och uttåget ur Egypten är en viktig frälsningshistoria som kan tala om hur Gud tar hand om sitt folk och vill hjälpa dem igenom svåra lidanden och plågor, ett löfte om frälsning som sedan går som en röd tråd genom hela Bibeln. Gud ger genom Mose sina bud om hur de ska leva, men folket är ännu inte färdiga för det utan visar olydnad, men Gud visar förlåtelse och förnyar förbundet.
Det centrala enligt min åsikt är bilden av Gud som målas upp, Gud som skapare och upprätthållare av liv, men också en grym, svartsjuk Gud som vet sitt värde och klart vet hur han vill dyrkas. En Gud som är snar att ta liv och ”stryka namnet ur boken” om människan inte lever enligt hans bud. En Gud som sätter vissa människor framom andra, som kan tyckas orättvis i sina domar. En Gud som prövar människorna för att kunna visa sin storhet. Men också en Gud som förlåter och ger en människorna nya möjligheter. Bilden av människorna är inte heller vare sig förskönande eller odelat positiv. Människan är lystna och lögnaktiga, beräknande och svekfulla. Dessutom lever de på ett sätt som enligt vår tids lagar och normer verkar förkastligt. Men de finner heder i att stå för sina ord och ta hand om dem de har kära. Denna bild av Gud och människa och förhållandet mellan dem får mig att tänka över olika tiders gudsbilder – har varje tids människa den Gud de behöver och förtjänar? Varje tids människa tolkar sin Gud utgående från den människosyn, den moral och de värderingar hon har. Kan detta ha något att göra med ”människan som Guds avbild”?
Texten i Moseböckerna är ojämn, det förekommer upprepningar med lite olika betoningar. Man kan ju inte ange någon författare eller exakt datering för dem. Jag tycker att det kommer tydligt fram att det måste vara frågan om många olika skribenter. När jag läste texten så noga jag kunde började jag önska att jag skulle kunna ta del av originaltexten - jag började på något sätt förstå muslimerna som anser översättningarna av Koranen vara ”billiga kopior”. Även om den bibelöversättning vi har säkert är så utmärkt och genomtänkt och på alla sätt menad att vara objektiv, så har ju ändå texten gått igenom många händer och hjärnor innan jag tagit boken i min hand: först i generationer från mun till mun före skrivkonstens tid, sedan av dem som skrivit ner texten, dem som valt vilka texter som ska med i kanon och sedan ytterligare av översättarna.
I Leviticus kommer temat helighet och renhet upp, liksom spänningen mellan Guds rättfärdighet och människans syndighet och otillräcklighet. För Israels folk, eller åtminstone för Mose och för den som skrivit ner texten stod människans benägenhet till synd klar, det som vi idag med kyrkofädernas (visst var det Augustinus?) terminologi kallar arvssynd.
Det sätt på vilket folket kunde gottgöra sina synder och så att säga få förlåtelse inför Gud (och människorna?) var genom blodet och ett ställföreträdande lidande. För mig som läser dessa böcker för första gången blev det här ett heureka! Alltså den gammaltestamentliga traditionen med blodsoffer à blodet renar à Kristi blod! Ni mera belästa kanske har haft det uppenbart för er tidigare, men nu känner jag mig också lite klokare. Om profetiorna om Messias ses i förståelse av vilken syn Israels folk hade på offer och blodets renande kraft blir det liksom lite lättare att förstå varför det måste vara Guds ende son (offer av det förstfödda, det värdefullaste) som skulle lida och dö à offras. Inte kan jag säga att jag helt förstår den kristologiska problematiken, men jag hänger i varje fall bättre med i de dogmatiska frågeställningarna kring Kristi natur.
I läsningen av Numeri fäste jag mig speciellt vid hur tungt Moses ledarskap måste ha varit och vilket ansvar han hade. Han behövde stöd och fick det av sina fäders Gud. En lärdom för en människa idag ligger här enligt mitt sätt att se det i att ingen klarar sig ensam, inte ens den största profeten. Ledare (och vanliga föräldrar) kunde få tröst av att läsa 4 Mos. 11:10-16 när folket gnäller under den långa ökenvandringen för att de har tröttnat på mannan och hellre vill ha kött. Plötsligt längtar de tillbaka till fångenskapen i Egypten där de nu ändå fick tillräckligt varierad kost… Alltså aldrig är det så bra att det inte skulle finnas något att klaga på. Sen när de fick vaktlar att äta så kunde de inte bete sig ändå. Och Mose fick där medla mellan Den Högre Makten och folket. Folkets relation till Gud ligger på axeln olydnad-lydnad, missnöje-glädje. Också idag får vi ju påminna oss själva om att vi kunde vara mera tacksamma över allt det goda vi har i stället för att ständigt komma ihåg det vi saknar.
I Deuteronomium ger Mose sitt andliga testamente till folket före sin död, han påminner om att lydnad av Guds bud ger livet medan olydnad ger lidande och död. Jag började här tänka på hur människan genom tiderna sökt stöd i religionen för att få svar på de stora livsfrågorna, vad är meningen med livet, varför måste det finnas lidande, varför måste man dö. Vi behöver förklara och förstå också det som är svårt.
Sen kan jag inte låta bli att ta upp ännu en sak som blev ett litet Heureka för mig: nämligen hur Gud beskrivs som konsekvent i sin ”uppfostran” av människorna. Psykologer och pedagoger idag förespråkar ju en konsekvens i fostran av barn och också här kan man ta lärdom ur Bibeln. Tänk på Mose och Aron som inte fick komma till det utlovade landet eftersom de varit olydiga. Mose fick se det utlovade landet, men eftersom Gud hade sagt att han inte fick komma dit så lät Han inte heller Mose komma så långt, fast Han hade Mose extra kär. Alltså gammal visdom som vi behöver ännu idag!
Modul 3
Vi tar nu itu med resten av Gamla testamentet. Det är nu frågan om en mängd olika typer av böcker, som det är svårt att klämma in på bara en veckas läsning, men vi gör ett försök. Som källa har du igen en Bibel och allt annat du kan få fram. Jag sätter igen som material mina egna reflektioner från läsningen av några av böckerna, som du kanske kan få lite hjälp av. I den här modulen ska du också få prova på att läsa en av GT: s böcker i sin helhet. Jag önskar dej intressant läsning och lycka till med uppgifterna!
Uppgifter för modul 3: övriga GT
- Besvara kort:
b) b) Vad var profeterna för en yrkesgrupp i det forna Mellanöstern?
c) c) Vad menas med apokalyptisk bok?
d) d) Vilka olika typer (4 st) av sånger/psalmer innehåller Psaltaren?
e) e) Vad är Höga visan och på vilka olika sätt har den tolkats genom tiderna?
f) f) Vad räknas till GT: s vishetslitteratur och vilket budskap förmedlar dessa böcker?
2. Välj en av böckerna i GT (förutom Moseböckerna) som intresserar dej. Läs igenom boken och reflektera speciellt över följande frågor: -
a) vad berättar boken om Israels folks historia?
b) vilket är budskapet i boken?
c) Skriv sen en liten essä (ca 1 s.) där du presenterar boken och svarar på frågorna ovan.
MATERIAL TILL MODUL 3:
GT- Historiska böckerna
De s.k. historiska böckerna utgjorde en intressant läsning. Trådarna att ta fasta på är många. Jag skulle kunna ta upp Rut eller Ester, eftersom de är något så ovanligt som kvinnliga huvudpersoner med egna böcker. Det finns också fina berättelse om Saul, David och Salomo samt om de profeter som fanns i deras närvaro, som det vore intressant att analysera närmare. Det skulle också vara möjligt att gå in på Guds löfte till David i 2 Sam 5-7, när han är så nöjd över templet i Jerusalem att han lovar David att Guds son ska födas ur Davids släkt, kan tolkas som ett löfte om Messias?
Jag har ändå den här gången valt att ta upp något som jag ser som en utveckling i folkets förhållande till Gud. Israels folk har problem med att hålla sig till en Gud, de syndar också på annat sätt och det leder till att de får det svårt och Gud så att säga låter sin vrede komma över dem. Jag tyckte mej ändå se en trend mot ett mera moget förhållande allt eftersom tiden går. Joshua talar till folket om en Gud som är svartsjuk och inte förlåter, utan låter det gå illa och förgör dem som bryter mot hans bud (Jos 24:19-20).
I 1 Sam 15:22 talas det om en Herre, som älskar lydnad mer än offer. Jag läser det som att folket börjar förstå att det inte går att göra allt bra igen enbart genom att låta ett offerdjurs blod flyta och lida en materiell förlust, utan att det verkligt viktiga är att man strävar efter att göra det rätta, att man inte kan köpa sig fri från synd. Kan man här jämföra med Luther protester mot avlatshandeln under reformationen?
Sen är ju historien väldigt blodig och de dräper varandra för än det ena och än det andra, men i 1 Sam 25:33 ser jag något som jag skulle vilja tolka som en första ansats till kristen humanism, när David talar om att lämna domen till Gud, i stället för att själv straffa genom våld.
Förlåtelse genom ånger kommer upp i 2 Sam 11-12 när Gud visserligen straffar David för att han syndat med Batseba så att sonen som föds dör, men sen står det att David ångrade sig och att Gud förlät. Är det inte här en gudsbild eller en tolkning av gudsbilden som håller på att förändras?
GT- Poetiska böckerna samt Jesaja och Jeremia
Denna veckas läsning innefattar texter som bearbetar existentiella, allmänmänskliga frågor. Stora livsfrågor, som varför måste människan lida, vem är Gud, vad är meningen med livet. Det känns på en gång både trösterikt och nedslående att läsa dessa texter. Tänk, att människan i alla (nåja…) tider har ställt sig dessa frågor och sökt svar på dem hos Gud. Och tänk, att vi idag inte vet just mera än man visste en sådär 1000 år före vår tideräknings början om just de här frågorna. Det hela verkar handla om just det att vara människa. Om att ständigt söka någonting, söka svar och endast hitta flera frågor, men ändå fortsätta förundra sig, att inte ge upp. Som när Gud svarar Job med frågor, inte med svar. Vari finns visheten? Är visheten Gud eller Gud visheten? (jmf Ordspråksboken kap 8).
Det handlar om uppoffring och ödmjukhet, gudsfruktan, kunskap och lydnad. Om en relation till Gud, men också till andra människor. Om människans sätt att leva och uppträda och hur det kan återspegla vishet och tro eller alternativt dåraktighet och otro.
Det handlar om människans natur, och om Guds natur, om förhållandet till det trancedenta. Och om att ha ett val som människa, ett genuint val att välja mellan olika vägar och sen ta följderna. Det handlar om att vara människa.
Min text blev lite svävande den här gången, men det var väl et t val jag gjorde… Klarare helhetssyn fixar jag inte den här gången, borde säkert ha valt att analysera någon del lite noggrannare…
GT Profeterna
Denna veckas läsning tog upp hela batteriet med profeter och det var intressant att få en inblick i hur människorna såg på Gud och vilka förväntningar de hade på livet efter detta. Genom att läsa profeterna får man även en målande bild av de samhällsproblem som var rådande under den tid som profeterna levde. Om ni tillåter en samhällsvetare denna utsvävning från teologin till sociala förhållanden, så tänkte jag denna gång plocka upp några av de samhälleliga faktorer som profeterna varnade för. Profeterna var inte bara siare som förutsåg framtiden, utan också samhällskritiker. De såg sig kallade av Herren, det gav dem auktoritet men försatte dem också i fara. För sin kallelse var de beredda att sätta allt på spel och många fick lida martyrdöden, står det i förklaringarna i min Bibel 2000.
Ur texterna kan man utläsa en fatalistisk syn på orsak och verkan, en sjukdom eller någon annan svårighet sågs som ett straff för någon oförrätt som hade begåtts antingen av en själv eller av någon i tidigare släktled. I Hesekiel 18 kommer det lite lindring på den punkten, nu betonas det personliga ansvaret för gärningar och tankar, man kan inte längre skylla enbart på förfäderna…
De värsta sociala problemen under profeternas tid verkar vara avgudadyrkan och allmänt syndigt leverne. Främst ett frosseri på livets goda och framför allt sexuella utsvävningar och äktenskapsbrott lyfts fram som brott mot Guds bud och som leder till ett liv som är förkastligt. Det sågs också som ett problem att de som var starka och hade makt förtryckte de svagare.
Amos förkunnade väldigt tydligt att Guds tålamod började vara slut. Mikas bok sammanfattar profeternas budskap fint tycker jag: ”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till Gud” (Mik. 6:8).
Modul 4
Vi lämnar nu Gamla Testamentet bakom oss för tillfället och tar itu med Nya Testamentet (NT). NT består av 27 böcker i fyra olika skrifttyper/genrer: Evangelier (Matteus, Markus, Lukas, Johannes), Historisk bok (Apostlagärningarna), Brev samt Apokalyptisk bok (Uppenbarelseboken).
Vi börjar med Evangelierna. Evangelium (grek. euangelion) betyder glada nyheter, ett glatt budskap. De berättar om Jesu liv på jorden och har för kristna ett frälsningsbudskap. Evangelierna är viktiga för den kristna läran, vilket man kan utläsa av att de placerats i början av NT:s kanon trots att de inte historiskt hör till de äldre texterna. Forskare menar, att de är skrivna ca 30-60 år efter korsfästelsen och påskens händelser. Evangelierna är de viktigaste källorna för att ge kunskap om Jesus. Evangelierna är förkunnelser, som har historisk grund. Varje evangelium har sina egna särdrag och betoningar, men deras berättelse om Jesu offentliga verksamhet är likriktad, Johannesevangeliet är här ett undantag.
Som källmaterial i den här modulen rekommenderar jag Bibeln, kursboken för RE1 Människan och det heliga s. 121-128 samt några www-adresser som finns omnämnda i själva uppgifterna. Du kan också ha användning av de små essäer som finns som material till denna modul. Wikipedia har inte så bra material för just den här modulen.
Uppgifter modul 4: NYA TESTAMENTET: Evangelierna
.1. Gör en översikt över ett av evangelierna (välj själv vilket) så att du får med följande grunduppgifter:
- författare
- datering
- mottagare och miljö
- innehåll
- struktur
- teologi (Bl.a. vad sägs om Jesu natur, om förhållandet till Gud)
3. Vad vet vi om Jesus utgående från evangelierna? Jämför med vad vi vet om Jesus som historisk person! (Essäsvar ca 1 sida)Följande www-adresser kan vara till hjälp:
www.jesus.se
http://www.popularhistoria.se/artiklar/jesus-%E2%80%93-vem-var-han/
4. Välj en liknelse ur Jesu undervisning. Beskriv den kort och förklara hur man kan tolka liknelsen idag.
MATERIAL TILL MODUL 4:
NT1 -09 Christina Mickos: Hur ser den ursprungliga texten för NT ut? Kan man låna den på ett bibliotek?
Hur ser den ursprungliga texten för Nya testamentet (NT) ut? Kan man låna den på ett bibliotek? Idag finns det en Bibel i stort sätt i varje finländskt hem. Vilken version av NT man har hemma i hyllan beror på vilken upplaga och vilken bibelöversättning man har. På bibliotek, även så på Internet, kan man säkert få tag på alla i något skede godkända bibelöversättningar som finns. Hur är det då med originalkällan, den ursprungliga texten?
Enligt de uppgifter vi har idag har ingen av de texter som ingår i NT bevarats i original. Då ursprungstexterna skrevs ned använde man sig av papyrusblad som veks ihop till enkla häften. Sådana majuskelhandskrifter finns det enstaka bevarade idag, men de utgör inte den ursprungliga källtexten som nedpräntades, utan är kopior som förmedlats vidare. På grund av materialet papyrus och den långa tid som gått är det begränsat vad som bevarats. På 300-talet till 1200-talet användes pergament.
Dagens nytestamentliga text utgår från tre olika källor. För det första finns det grekiska manuskript som är mer eller mindre noggranna kopior av den ursprungliga texten. Sen finns det antika översättningar av de grekiska texterna samt för det tredje citat som man kunnat finna hos kyrkofäderna i den tidiga kristna kyrkans historia. Genom textkritiska metoder har man sedan rekonstruerat en så ursprunglig text som möjligt.
Före boktryckarkonsten fanns de nytestamentliga texterna bevarade i enskilda, värdefulla handskrivna upplagor som förvarades av kyrkan. De första enhetliga Biblarna som kom ut var den Hebreiska bibeln 1488 och Erasmus av Rotterdams version 1516. Erasmus av Rotterdam grundade sin version på 5 medeltida grekiska minuskel handskrifter, dessutom rekonstruerade han avsnitt som saknades från översättningen till latinet. Den latinska översättningen Vulgata anses ändå representera en bättre grekisk text en de handskrifter Erasmus hade till handa.
Samlingar som går under benämningen Codex från 300- och 400-talet har publicerats från 1860-talet och framåt. Dessa är Codex Sinaitus och Codex Vaticanus (från 300-talet) samt Codex Bezae, Codex Ephraemi Rescriptus och Codex Alexandrinus (från 400-talet). Av dessa Codex-källor använde sig Westcott & Hurt 1881 samt Eberhart Nestle 1889 av de tre sistnämnda för sina utgåvor. Grunden för de utgåvor av nytestamentliga texter som vi använder idag finner vi hos Eberhard Nestle.
Från 1890 och framåt har ett hundratal papyrusfragment med nytestamentlig text hittas, främst i Egypten, där klimatet varit gynnsamt för att bevara materialet.
Totalt finns det ca 5 400 handskrivna texter och fragment av de grekiska texter som utgör grunden för Nya testamentet.
Hela Bibeln, och därmed också NT, översattes till latin i övergången mellan 300- och 400 talet. Den här översättningen, Vulgata, användes av kyrkan under medeltiden. I slutet av medeltiden började Bibeln översättas till nya språk. På 1300-talet kom den första engelska upplagan, i mitten av 1500-talet utkom Bibeln på tyska. På svenska utkom Bibeln 1541. Vulgata kan man säkerligen få tillgång till genom sitt bibliotek, eller åtminstone på teologiska fakulteters bibliotek, medan man nog ska vara bibelforskare och exegetiker för att komma åt de mest ursprungliga textfragment som ligger som grund för det vi idag menar med nytestamentlig text.
NT: Christina Mickos: Q-källan och det synoptiska problemet
Inom evangelieforskningen har man försökt hitta förklaringar till vad man kallar det synoptiska problemet. Med det synoptiska problemet avses att tre av evangelierna, nämligen Markus, Matteus och Lukas liknar varandra och till hög grad har samma syn på händelseförlopp och lära. Matteus och Lukas har material som är likt det som finns i Markus, men Matteus och Lukas har också likheter som inte kan härledas ur Markus. Man har med olika hypoteser försökt förklara vad detta fenomen beror på och det litterära förhållandet mellan synoptikerna utgående från de iakttagelser man gjort gällande problemet.
En fornkyrklig förklaring till evangeliernas inbördes beroende kommer från Augustinus, som utgick ifrån att ordningsföljden var den samma som i den nytestamentliga kanon, alltså Matteus äldst, sedan Markus och sen Lukas, som använde de båda föregående. Från 1700-talet började man utreda problemet från grunden. Det har bland annat förekommit en urevangeliehypotes, en fragmenthypotes och en traditionshypotes samt en användingshypotes. Dessa hypoteser lämnar många frågor öppna. Det var först när Karl Lachmann 1835 ifrågasatte Matteusprioriteten och vände på ordningsföljden som man kom närmare vad många anser som en lösning på det synoptiska problemet. Lachmann gjorde iaktagelsen att Matteus och Lukas har samma ordningsföljd bara när det gäller perikoper som också finns hos Markus och att de aldrig avviker på samma sätt. Slutsatsen av detta var att de måste ha arbetat oberoende av varandra och att Markus fungerat som källa för dem båda. Några år senare framförde Christian Hermann Weisse en teori om att Matteus och Lukas, oberoende av varandra, även kunde ha använt en förlorad källa som bestått av en samling Jesusord. Denna hypotetiska källan benämndes ”Q” och hypotesen kallas tvåkällshypotesen.
Tvåkällshypotesen utgår alltså ifrån att Matteus och Lukas oberoende av varandra har använt Markus samt en försvunnen skrift på grekiska. Dessutom har de tillfogat eget särstoff. Det som talar för hypotesen är, att Matteus upptar nästan hela Markusevangeliet, även Lukas upptar beroende av hur man räknar mellan två tredjedelar till tre fjärdedelar. Dessutom har de språklig överensstämmelse i det man utgår ifrån att kommit från den hypotetiska Q-källan, där de dessutom har samma inbördes ordning av stoffet. Ett problem som uppstår i och med denna hypotes är vad det beror på att det hos Matteus och Lukas finns vad man kallar minor agreements, alltså otaliga små avvikelser i det som man utgår ifrån att de använt Markus som källa till. Detta har man förklarat med att de kan ha haft tillgång till en annan version av Markus än vi har idag, och att de också kan ha haft tillgång till olika versioner av Markus.
Alternativa förklaringar till det synoptiska problemet är att Lukas skulle ha använt sig av både Markus och Matteus. Farrerhypotesen utgår ifrån att Markusevangeliet tillkom först och Matteus använde det som förlaga. Sedan hade Lukas tillgång till både Markus och Matteus och tillfogade dessutom eget särstoff. Problemet med Farrerhypotesen är, att den inte förklarar varför Lukas i så fall inte reproducerar drag som är typiska för Matteus. Man anser det osannolikt att t.ex. Bergspredikan inte då skulle finnas med i samma omfattning som hos Matteus. Farrerhypotesen förklarar inte heller likheten i Jesusorden, som man i tvåkällshypotesen förklarar med Q-källan.
För att förstå traderingsprocessen hos de synoptiska kanoniserade evangelierna anser man idag att man inte får underskatta den muntliga traditionens roll under tiden för evangeliernas uppkomst. Memorering användes som den främsta inlärningsmetoden och var i enlighet med den rabbinska traditionen det viktigaste sättet att föra vidare kunskap och information. Naturligtvis finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till de muntliga källorna. Man vet inte heller idag i vilken grad evangelisterna hade tillgång till muntliga eller skriftliga arameiska källor.
NT Christina Mickos: Hur försöker man idag metodiskt gå tillväga för att komma fram till ”den historiske Jesus”?
Med den historiske Jesus menas den bild av historiens Jesus som forskare har fått fram. De flesta är överens om att det existerat en kringvandrande jude som levde i Galliléen vid tidpunkten för vår tideräknings början. Han korsfästes av romerska soldater utanför Jerusalems stadsmur ca år 30. Det finns ganska omfattande källor om honom, i jämförelse med andra ungefär samtida historiskt betydelsefulla personer.
Flavius Josefus omnämner Jesus i Antiquates judaicae, som publicerats på 90-talet i Rom. Josefus räknas som en av evangelierna oberoende vittnesbörd från det första århundradet. Tacitus, en romersk författare som publicerats efter år 100, ger en indirekt vittnesbörd om Jesus som historisk person.
Som äldst av de kristna källorna om den historiske Jesus anses en fixerad muntlig tradition som Paulus citerar ca år 55 i 1 kor 15: 3-7. Här står en rad namngivna personer som vittnen för att Jesus korsfästes och begravdes för att sedan uppstå. Även andra paulinska brev kan ses om viktiga källor för att komma fram till den historiske Jesus, liksom några apokryfa evangelier av vilka Thomasevangeliet ses som det mest relevanta.
De i särklass viktigaste källorna för att rekonstruera en bild av den historiske Jesus är ändå de fyra kanoniska evangelierna: Markus, Matteus, Lukas och Johannes. De anses mest omfattande och står närmast i tiden till den historiske Jesus. Vetenskapligt sett är evangelierna dock inte oproblematiska som historisk vittnesbörd och källa. De är inte biografier, kronologin haltar också. Evangelierna är inte skrivna enligt de kriterier som vi i dag ställer på historiska källor. De är inte heller frågan om egentliga ögonvittnesskildringar, utan de har använt sig av och bearbetat äldre skriftligt och muntligt material. Evangelierna är också genomsyrade av religiös tro Då evangelierna används som källor för att metodiskt rekonstruera den historiske Jesus måste de underkastas en ingående analys.
För att metodiskt komma fram till ”den historiske Jesus” försöker man rekonstruera traditionsprocessens förlopp ända från roten upp till de fyra evangelierna. Eftersom det mellan den historiske Jesus verksamhet i Galliléen och de färdiga evangelierna ligger en till två generationer av traditionsbildning är det inte bara att avläsa evangelierna för direkta fakta. För att rekonstruera traditionsprocessen används vad som kallas för äkthetskriterier i Jesusforskningen.
Ett mycket använt sätt är att ta sig från evangeliernas text till den historiske Jesus är att identifiera och plocka fram de delar som kan ha uppkommit under traderingsprocessen. Ord som då varken kan ha övertagits från samtida judendom eller lagts till av kyrkan bedöms som äkta. Efter genomgång med detta dissimilaritetskriterium blir då en kärna av genuina Jesusord och nyckelhändelser. Från dessa kan man sedan rekonstruera traditionsprocessens förlopp. Detta sätt är alltså mycket använt, men börjar alltmer ifrågasättas som metod.
Det finns ytterligare kriterier för att avgöra vad som räknas som äkta Jesusord:
- Tvärsnittskriteriet; att det finns belägg i flera av varandra oberoende källor eller i olika litterära former
- Genanskriteriet; en utsaga har bevarats trots att den skapat svårigheter för utkyrkan
- Koherenskriteriet; utsagan stämmer överens med vad som anses troligt att Jesus kunde ha sagt eller gjort
- Aramaismkriteriet; ett Jesusord har spår av arameisk formulering efter översättningen till grekiskan
De teorier man efter noggrann analys kommer fram till kan klassificeras enligt hurdan trovärdighet de besitter i förhållande till ”den historiske Jesus”. Kan de händelser eller utsagor som nämns i evangelierna betecknas som troliga, sanna, falska eller helt enkelt oförklarliga.
I den metodiska exegetiska forskningen om den historiske Jesus behövs olika infallsvinklar. Materialet kan studeras utgående från ett psykologiskt perspektiv utan att förglömma betoningen på textvärldens litterära egenskaper och konventioner. Det är även viktigt att beakta ursprungsmiljöns kulturella betingelser. Infallsvinkeln kan vara hermeneutisk eller utgå från feministisk bibeltolkning. Men kan även lägga tyngdpunkten på kontextuell exegetik.
Är det då möjligt att nå fram till en verklig rekonstruktion av ”den historiske Jesus” som person? Hurdan var han och hurdant var de intryck människorna fick av honom? Vi kan aldrig helt komma under huden på en annan människa, inte hur mycket material i olika former vi än har om personen. Inom exegetisk forskning är det dock viktigt och nödvändigt att kunna hålla isär den historiske Jesus och trons Kristus.
NT Christina Mickos: Gemensamt för Matteus och Lukas
Matteus och Lukas räknas till de synoptiska evangelierna, liksom Markus. Det synoptiska problemet innebär, att de tre evangelierna ser på händelser och budskap på ett relativt likartat sätt. Inom den exegetiska forskningen har man utrett det inbördes beroendeförhållandet mellan synoptikerna. Några grundfakta som bör observeras är, att det textmaterial som är gemensamt för Matteus, Markus och Lukas utgörs av 326 verser. Sen finns det textmaterial som förekommer i två av tre synoptiker. Matteus och Lukas delar 235 verser med varandra som saknas i Markus. Lukas delar 31 verser med Markus, som inte finns i Matteus. Matteus delar 101 verser med Markus, som inte finns i Lukas.
Det finns alltså material som är gemensamt för Matteus och Lukas, men som saknas i Markus. Utgående från tvåkällshypotesen räknar man med att Matteus och Lukas haft tillgång till Markus, som anses vara det äldsta evangeliet. Matteus och Lukas ska då ha haft tillgång till ytterligare en gemensam, för eftervärlden obevarad källa. Den hypotetiska Q-källan skulle bestå nästan uteslutande av talstoff, mest Jesusord med ca 4000 ord. Den antas ha uppstått i Gallilén på 40-talet och nedtecknats på grekiska. Dessutom har de inkluderat eget särstoff samt bearbetat sitt material utgående från den egna språkliga och teologiska profilen.
Både Matteus och Lukas tycks ha dubbletter där en del kommer från Markus och det andra från en gemensam källa, alltså Q-källan. Den interna ordningsföljden för det som räknas som Q-stoff överensstämmer regelbundet för både Matteus och Lukas. Då när Matteus och Lukas använder sig av den hypotetiska Q-källan är det ofta ordagrant, vilket antyder en gemensam skriftlig källa.
Matteus inleds med Jesu släkttavla och Jesu födelse ur Josefs perspektiv. Lukas inleder efter ett företal med Johannes döparens födelse och verksamhet, samt Marie bebådelse och Jesu födelse och släkttavla. Lukas tar även upp de egentligen enda fragment som finns i de kanoniserade evangelierna om Jesu verksamhet under barndomen i och med Jesus som tolvåring i synagogan. Markus däremot inleder sin berättelse om Jesus så att hans verksamhet egentligen inleds med Jesu dop varefter hans offentliga verksamhet började.
I Matteus 1:21 och i Lukas 1:31 finns återgivet om hur det gick till när det uppenbarades att Maria skulle bli havande, föda en son och ge honom namnet Jesus. I Matteus talar ängeln till Josef, medan Lukas låter ängeln tala till Maria. Detta är material som saknas hos den tredje synoptikern Markus. Även annat material som hänför sig till tiden för Jesu födelse och tiden före Jesu offentliga verksamhet inleds finns i Matteus och Lukas men saknas alltså i Markus. Detta kunde tala för att de använt sig av en annan gemensam källa. Olikheten i versexemplet ovan väcker frågan om vad det beror på att Matteus beskriver hur ängeln riktar sig till Josef, den blivande fadern, medan Lukas låter ängeln tala till kvinnan, Maria. Kan de ha använt sig av olika versioner av materialet, hur har den muntliga traderingen framskridits och hur påverkas texten av Matteus respektive Lukas teologiska syn?
Ett annat exempel på där Matteus och Lukas har överensstämmelser med varandra, men som saknar motsvarighet i Markus, är de så kallade Saligprisningarna. De återfinns i Matteus 5: 1-16 och i Lukas 6:20-23. Hos Matteus är det frågan om en del av Bergspredikan där Jesus alltså står och talar till folket/lärjungarna från ett berg, medan Lukas talar om att Jesus stod på slätten och talade till sina lärjungar. Hos Matteus är saligprisningarna flera till antalet än hos Lukas. Lukas däremot tar med också ve-rop. Båda hänvisar till profeterna. Om överensstämmelserna kan förklaras med en gemensam ursprungskälla för Jesusorden, så hur förklarar man då olikheterna? Är det frågan om olika språklig översättning eller förbättring av den grekiska förlagan? Har de haft tillgång till olika versioner? Har traderingsprocessen framskridigt på olika sätt till de båda evangelisterna? Eller beror det på olika betoningar av budskapet eller på att författarna har olika litterär stil?
Ett tredje, även teologiskt viktigt, ställe där Matteus och Markus har material som saknas hos den tredje synoptikern, är den så kallade utsändningen. Det återfinns i Matteus 10 kapitlet och i Lukas 10 kapitlet (sammanträffande?). Här talar Matteus om de 12 som Jesus sände ut, medan Lukas låter Herren sända ut 72 lärjungar två och två. Matteus betonar att lärjungarna inte ska ta sig an hedningarna, utan söka sig till de förlorade fåren i Israels flock (vers 6). Lukas är allmännare här, han låter lärjungarna gå ut utan att specificera till vem de ska rikta sig. Uppgifterna de ges i utsändningen är i stort sett de samma. I Matteus 10:9-10 och i Lukas 10:4 finns en uppmaning om att lärjungarna inte ska ta med någon form av rikedomar på sin färd och inte heller samla på sig egendom av något slag. Matteus är här igen utförligare och mer poetisk på något sätt med ”Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat.” Lukas är mer kortfattad: ”Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa.”
Om man liksom i tvåkällshypotesen utgår ifrån att Matteus och Lukas har använt sig av en gemensam, obevarad källa förutom av Markus, så kvarstår problemet med de skillnader som finns i bearbetningen av stoffet. Alltså material som antas komma från samma källa, men som de båda evangelisterna ändå behandlat och bearbetat på delvis olika sätt. En förklaring kunde ligga i att Matteus och Lukas har olika språklig och teologisk profil. Många forskare antar att Matteus skrev för en judisk publik och därför gjorde andra betoningar gällande lagens giltighet och sändningen till de förlorade fåren i Israels folk. Lukas förhåller sig däremot välvilligare till en icke-judisk, eventuellt romersk publik. Det kan alltså vara frågan om vilken funktion texten skulle komma att ha, man talar om Sitz im Leben.
DISKUSSIONSUPPGIFT: Nu när vi behandlar NT så blir det aktuellt att fundera på hur gudsbilden i NT ser ut. Har den ändrat från hur den var i GT? Vad betonas i NT:s gudsbild?
Modul 5: Introduktion
I Modul 5 tar vi itu med resten av NT: Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken.
Eftersom uppgifterna i modul 4 var ganska långa och krävande blir det nu uppgifter där du klarar dej med lite kortare svar så det är kanske en lättare arbetsvecka med kursen du har framför dej nu.
Som källor rekommenderar jag Bibeln med dess tilläggsmaterial (som finns i många upplagor) samt s. 129-133 i Människan och det heliga (kursbok för RE1). Dessutom kan du ha nytta av de små essäer jag sätter in som material för modulen. Du kan också naturligtvis använda dej av allt tillgängligt material på nätet. T.ex. Wikipedia är helt ok för att söka material till de här uppgifterna.
Uppgifter till Modul 5: Övriga NT
- Besvara kort:
b) Vad berättar Uppenbarelseboken om?
2. Av de tretton ”Paulusbreven” i NT är det bara en del som anses vara skrivna av Paulus. Vilka brev räknas till a) de oomtvistade
b) de omtvistade
c) pseudepigrafer (och vad betyder detta begrepp)
d) anonymt
3. Vad menas med ”de katolska breven” och vilka brev hör till denna grupp?
MATERIAL TILL MODUL 5:
Christina Mickos: Varför är det så svårt att hålla fast vid uppfattningen att Paulus skulle ha skrivit de tretton ”paulusbreven”?
I Nya Testamentet finns tretton brev som kallas för de paulinska breven. Av dessa är 9 brev skrivna till olika församlingar medan 4 är adresserade till enskilda individer. Forskare är dock inte överens om att alla dessa tretton brev skulle vara skrivna av Paulus själv.
Dieter Mitternacht och Anders Runesson (2006, 243) delar in de så kallade paulinska breven i tre grupper:
A. Brev som antagligen formulerats av Paulus själv: Romarbrevet, 1 Korintierbrevet, 2 Korintierbrevet, Galaterbrevet, Filipperbrevet, 1 Tessalonikerbrevet och Filemonbrevet
B. Omtvistade brev: Efesierbrevet, Kolosserbrevet och 2 Tessalonikerbrevet
C. Brev som antagligen inte formulerats av Paulus själv: 1 Timoteusbrevet, 2 Timoteusbrevet och Titusbrevet
De sju brev som anses ha formulerats av Paulus själv kallas också för oomtvistade. 1 Timoteusbrevet och 2 Timotetusbrevet kallas också för pseudepigrafer, medan Hebréerbrevet även anses vara anonymt. (Mika Hietala, Föreläsningsmaterial 10.10.2009).
De oomstridda breven anses skrivna av en och samma person eftersom de liknar varandra till stil, vokabulär och teologi. Likaså stämmer kommunikationssituationerna med vad som anses troligt att Paulus befunnit sig i. De är också så viktiga och har ett sådant personligt engagemang att man anser det osannolikt att Paulus skulle ha överlåtit åt någon annan att skriva dem. Breven är skrivna i en livlig, engagerad och retoriskt sett karaktäristisk stil. Man har traditionellt sätt tänkt sig att det finns en paulinsk teologi, även om forskarna inte är eniga om detta idag.
Det finns tre möjliga huvudförklaringar till varför de så kallade paulinska breven inte nödvändigtvis är författade av Paulus. Under antiken var det vanligt att man skrev i någon känd auktoritets namn för att utveckla läran och få trovärdighet åt texten. Det var även vanligt att använda sig av skrivare, så att man formulerade en huvudtanke och sen överlät författandet åt skrivaren. För det tredje är det naturligtvis möjligt att det är frågan om rena förfalskningar, vilket dock anses som osannolikt.
Gällande de omtvistade breven är man inte idag överens om att de skulle vara skrivna av Paulus. De har både språkliga och stilistiska samt innehållslika olikheter, som gör det svårt att direkt förena dem med Paulus. Vokabulären skiljer sig från de oomstridda paulusbrevens ordval, t.ex. i Kolosserbrevet finns det 34 s.k. hapax legomena, ord som bara förekommer på ett ställe. Dessutom finns det 28 ord som räknas som icke paulinska, likaså saknas många för ord som är typiska för Paulus. Satsstrukturen i de omtvistade breven är otypisk för Paulus, bland annat är satskonstruktionerna längre och så innehåller de ett överflödigt bruk av synonymer, vilket inte är typiskt för de oomstridda breven. De omstridda breven är alltså rent litterärt konstruerade på annat sätt än de oomstridda breven. Dessutom finns det mera innehållsliga olikheter, som t.ex. synen på ”Herrens dag” i jämförelse mellan 1 Tessalonikerbrevet och 2 Tessalonikerbrevet. Det är ändå svårare att dra slutsatser av innehållsliga olikheter än av litterära, eftersom en person kan ändra perspektiv och utveckla sin tankegång från en tidpunkt till en annan, medan det litterära brukar vara mera bestående för en och samma person.
Till de brev som antagligen inte är formulerade av Paulus själv hör 1-2 Timoteusbreven samt Titusbrevet, som också räknas till gruppen pastoralbrev. Dessa brev uppvisar likheter sinsemellan, men avviker för övriga s.k. paulinska brev. De är till språkbruket mera tyglade och formella. De verkar också förutsätta en mer utvecklad kyrkoorgansation än vad som var rådande under Paulus tid. Ett annat argument är att de saknas i den äldsta kanonförteckningen och bevarade äldsta handskriften. Dessutom avviker de till framställningssätt och argumentationsteknik. Teologiska argument är mera typiska för de oomtvistade paulinska breven, medan dessa pastoralbrev mera argumenterar med hänvisning till den traderade läran.
I stort sätt finns det alltså tre huvudargument som talar emot att alla de tretton så kallade paulinska breven skulle vara författade av samma person. Ledtrådar hittar man i både vokabulär, stil och satsstruktur samt i de teologiska tankegångarna.
NT Christina Mickos: De katolska breven och efterapostoliskt författarskap
De sju sista breven i Nya Testamentet (NT) (Jakobsbrevet, 1-2 Petrusbreven, 1-3 Johannesbreven samt Judasbrevet) kallas för de katolska (allmänna) breven. De har fått benämningen eftersom de vänder sig till kristenheten som helhet, de är inte skrivna till någon uttryckligen definierad adressat. Någon personlig förbindelse mellan sändare och mottagare framgår inte tydligt. Enligt den kristna traditionen har författarna till breven stått Jesus nära, antingen från hans egen familj eller som hans närmaste lärjungar. Genom tiderna har dock brevens författare, mottagare och avsikt varit omdiskuterade. Rent allmänt kan man om brevens innehåll säga, att de utgör ställningstaganden i trosfrågor och ger levnadsråd till kristna. Brevens existensberättigande i NT:s kanon samt deras användningsändamål har varit föremål för polemik under hela den kristna kyrkans historia.
Idag är de flesta av den åsikten att dessa brev inte är skrivna bland den första generationens kristna. Man kan peka på material i texterna som tyder på ett efterapostoliskt författarskap. Man anser det troligt att breven hat tillkommit huvudsakligen under 80-90 talen efter vår tideräknings början. Det andra Petrusbrevet räknas av många som det yngsta bidraget i NT, man anser att det tillkommit någon gång mellan 100-150 efter vår tideräknings början.
Under antiken var traditionen att skriva i någon annans namn vanlig. Det var allmänt, att man för att höja trovärdigheten i sitt budskap skrev under ett slags pseudonym grundat på en religiös auktoritet som man ville hedra och ansåg sig själv omfatta liknande tankar. Att skriva i en känd auktoritets namn ansågs också höja värdet på innehållet i skriften, det ger naturligtvis mera auktoritet om man utgår ifrån att skribenten är i nära kontakt med t.ex. Paulus eller själv har varit bekant med Jesus. Under antiken betraktades detta bruk inte som förfalskning, vilket vi skulle tänka idag, utan var en allmänt accepterad sed.
Ett annat allmänt argument som talar för ett efterapostoliskt författarskap i breven, är beskrivningarna av den förföljelsesituation som är återkommande i texterna. De kristna var utsatta för förföljelser som kunde ligga som grund för brevens beskrivningar på 60-talet av Nero, 90-talet av Domitianus och på 110- talet av Trajanus.
Breven verkar också syfta till en efterapostolisk tid, eftersom det ofta återkommer hänvisningar till apostlarna och vad de sade. Om breven var skrivna av apostlarna själva eller deras samtida kunde man utgå ifrån att formuleringen varit annorlunda.
Jakobsbrevet är troligen skrivet till kristustroende judar i exil (”till 12 stammar i förskingring”). Jakobs brev liknar mer än predikan eller en förmaningsskrift än ett brev. Enligt traditionen är det skrivet av Jesu bror Jakob. Inledningsfrasen börjar med en hälsning från Jakob ”Guds och herren Jesu Kristi tjänare”. Brevet innehåller dock föga om den personliga relationen till Jesus, vilket är ett skäl till att man ifrågasätter tolkningen av författarens identitet. Texten ska vara skriven på vårdad grekiska och det finns även annat som tyder på att det uppkommit i en hellenistisk miljö, vilket gör det ytterligare svårt att utgå ifrån att författaren skulle ha varit son till en timmerman från Palestina i början av vår tideräkning. I Jakobsbrevet talas det om ”tro och gärningar”, vilket man kunde ta som en möjlighet till att författaren var bekant med Paulus läror.
Första Petrusbrevet är skrivet till kristna i Mindre Asien som utsätts för orättvisa anklagelser och förföljelser i sin närmaste omgivning. Enligt brevets slut är det Silvanus som hållit i skrivdonet. Silvanus var en av de tidiga kristna ledarna och hade nära kontakt med både församlingen i Jerusalem och med Paulus. Enligt gammal kristen tradition är brevet dock skrivet av aposteln Petrus. Idag anser man att brevet troligen är skrivet i Rom (Babylon användes som beteckning på Rom) 60-talet efter Neros förföljelser eller ett par årtionden senare. Det som ytterligare talar för ett efterapostoliskt författarskap av detta brev är att det inte finns några orsaker eller något belägg för att aposteln Petrus skulle ha haft kontakter till Mindre Asien, dessutom dateras förföljesesituationen historiskt i det aktuella området till tiden efter Petrus martyrdöd.
Andra Petrusbrevet anses höra till den pseudoepigrafiska traditionen. Brevet anses allmänt vara den yngsta skriften i NT. Man kan utläsa att apostlarnas tid är förbi och Paulusbreven redan fungerar som normerande skrifter. Man kan skönja hänvisningar till Första Petrusbrevet och Judasbrevet. Apostlarnas ord ges samma tyngd som Gamla testamentet, som anses kunna tolkas rätt endast utifrån apostlarnas ord. Det finns också ett försvar mot att de eskatologiska närförväntningarna inte har uppfyllts trots att en längre tid gått sedan Jesu död och uppståndelse, författaren försöker vända dröjsmålet till något positivt. Man kunde anta, att de eskatologiska förväntningarna ännu var stora hos aposteln Petrus själv.
De tre brev som enligt den gamla kristna traditionen anses skrivna av aposteln Johannes är i NT numrerade efter storlek, man kan inte vara säker på tillkomstordningen. Det första brevet har mer karaktär av predikan eller traktat mot kristna som lämnat den johannesiska gemenskapen. De övriga två liknar mera brev riktade till johanneskritna. Utbrytarna kallas både för antikrister och lögnare. Breven protesterar mot och försvarar ”den rätta tron” mot gnostiska och dokeniska tankegångar. De tre breven kan ha samma författare. Det finns dock mycket som talar för att författaren inte är aposteln Johannes eller samma författare som till Johannesevangeliet. Breven är skrivna omkring år 100 efter vår tideräkning. Det finns likheter med Johannesevangeliet (”ordet” ”vi vet”), varför man har utgått ifrån att skribenten var bekant med detta evangelium.
Judasbrevet hade länge en vacklande ställning i NT:s kanonhistoria.. Författaren presenterar sig som ”Judas, bror till Jakob”. I den kristna traditionen har man sett honom som bror till författaren till Jakobsbrevet, som alltså betraktats som Jesu bror. Brevet kämpar mot falska lärare, men det förblir oklart vilka läror som avses. Mycket talar för att brevet är skrivet i den östra delen av romarriket, det finns hänvisningar till judiska, utombibliska texter och citat från Henoksböckerna. Apostlatiden verkar också ligga bakom redan då brevet skrevs, i vers 17 hänvisas till ”vår herre Jesu Kristi apostlar”. I Judasbrevet är de eskatologiska tankegångarna och Jesu parusi inte av så stor betydelse, vilket man senare har tolkat som att de inte har tillkommit alltför sent under den nytestamentliga tiden, även om det är omöjligt att fastställa när brevet skrevs. Enligt några skedde det på 50-talet, de flesta utgår från 90-talet efter vår tideräkning.
Tolkningen av vilka som är författare till de katolska breven väcker frågor. Bruket av ”son”, ”broder” och så vidare verkar ha varit ett annat bland de första generationerna av kristna än hur vi använder begreppen idag eller hur man gjorde under kyrkomötena när man kanoniserade NT. Hur stor var mångfalden av namn i judiska kretsar och bland de första kristna? Var det inte också vanligt att man tog ett nytt namn när man blev kristen (kändaste exemplet är väl Saulus som blev Paulus)? Detta kan vara en av orsakerna till att man ”övertolkat” och med god vilja velat se nära släktskap och personlig kontakt med Jesus hos brevens författare för att de dem auktoritet och få dem att verka mer autentiska. Det här är några av utmaningarna den exegetiska forskningen av NT ställs inför.
Modul 6
Bibeln både direkta och indirekta inverkan kan ses på alla delområden av den västerländska kulturen. Inom konstarterna har Bibeln varit speciellt synlig som inspirationskälla för konsthistorien. I samhället syns Bibelns inflytande i allt från den lineära historieuppfattningen till etiska ideal och material.
I den här modulen får du lite skrapa på ytan när det gäller Bibelns inflytande på kultur och samhällsliv.
Som material använder du igen Bibeln med dess tilläggsmaterial, kursboken för RE1 Människan och det heliga s. 144-156 samt t.ex. de texter som finns i anslutning till den här modulen
Modul 6: Uppgifter
Uppgifter modul 6
1. På vilket sätt har Bibeln påverkat människosyn, lagstiftning och etiska ideal i det västerländska samhället?
2. Försök hitta förklaringar till följande fraser med bibliskt ursprung:
a) förbjuden frukt
b) syndabock
c) manna från himlen
d) apostlahästar
e) att två sina händer
f) i elfte timmen
g) Tomas tvivlaren
h) den vänstra handen vet inte vad den högra gör
3. Välj en konstart (t.ex. litteratur, musik, bildkonst, film) och beskriv Bibelns och kristendomens inflytande. Ge också exempel på konkreta verk som inspirerats inom den konstart du valt!
DISKUSSIONSUPPGIFT: Bibeln har påverkat den västerländska kulturen på många olika sätt. Även om vi inte alltid är medvetena om det, så är det den kristna etiken och samhällssynen som ligger som grund för många av de frågor som vi ser som självklara idag.
I den här modulen får ni alla en egen rubrik som jag startar en diskussiontråd på e-posten om om. Den som inleder skriver en kort (Några meningar) inledning om vad Bibeln säger om rubriken. Sen får var och en gå in och kommentera minst två av de andras diskussionsinledning. Jag skriver in vem som får vilken rubrik och vem som ska kommentera vem.
Bibeln och de mänskliga rättigheterna:
Bibelns syn på eutanasi:
Bibeln i musiken idag:
Bibeln och synen på samkönade äktenskap:
Bibeln och miljön:
Bibeln i politiken:
Bibeln och lagstiftningen:
Bibeln och bildkonsten:
Modul 7
Som material använder du Bibeln, Hanki et al (2004) Människan och det heliga s. 100-108 samt 121-124 och min lilla essä om tolkning av NT som finns i den här modulen. Dessutom använder du förstås andra källor som du har tillgängligt.
Uppgifter till modul 7
- Besvara kort:
b) Vilka metoder används inom exegetisk forskning?
2. Varför är det problematiskt att tala om en enda rätt tolkning när det gäller Bibeln? (Besvara i form av ett essäsvar, ca 1 sida…)
3. Börjar redan den här veckan med att välja en av Bibelns böcker som du vill bekanta dej närmare med, börja gärna läsa den och fundera över den så som vi strukturerade evangelierna när vi jobbade med dem. Själva uppgiften kommer i nästa veckas modul, då ska du få utforska den bok du valt lite närmare.
MATERIAL TILL MODUL 7: Christina Mickos: Varför är det problematiskt att tala om en enda rätt tolkning när det gäller Nya testamentet?
Nya testamentet (NT) är en del av Bibeln, som kristna ser som sin heliga bok. NT har en lång tillkomsthistoria, orginalkällorna finns inte bevarade utan har först genom muntlig tradition och sedan genom handskrifter som traderats och tolkats av olika grupperingar inom varje generation. Det här gör det, enligt dagens sätt att se på saken, omöjligt att fullständigt objektivt med vetenskaplig rationalitet tala om en enda rätt tolkning. Redan ordet tolkning i sig innefattar möjligheten till olika synsätt. Genom exegetiken kan man rekonstruera möjliga världar ur ett material där vissa bitar saknas. Enligt det sätt man ser på forskning idag är det avgörande att spelreglerna för forskningsdisciplinen följs, forskningsprocessen ger legitimitet åt den vetenskapliga tolkningen av NT. Man utgår från själva frågeställningen, hur ser vägen ut fram till den möjliga tolkningen.
Dagens kanoniserade versioner av NT utgår också från översättningar, vilket i sin tur bidrar till att antalet tolkare på vägen till läsaren idag är flera, vilket också bidrar till att de möjliga felkällorna på grund av allt från medveten harmonisering till direkta tryckfel påverkar läsarens möjligheter att ta till sig texten.
Inom kristendomen ägde kyrkan tolkningsföreträde på skrifterna fram till reformationen och humanismen. Boktryckarkonsten och mer allmän läskunnighet gjorde så småningom Bibeln till allmän egendom. Detta har bidragit till att göra tolkningsmöjligheterna flera, när texten är varje mans och kvinnas egendom, och man inte behöver vara rädd för rättsliga påföljder om tolkningen idag avviker från någon annan grupperings bibelsyn.
Texterna i NT kan läsas på olika sätt och därmed också tolkas på varierande vis. Till traditionen att skriva under NT:s uppkomsttid hörde att författarna var medvetna om testens mångtydighet och direkt skrev texten så att den kunde innehålla olika budskap. Detta är en del av de religiösa texternas symboliska karaktär.
Det är möjligt att läsa Bibeln som skönlitteratur eller som en intressant bok med många allmängiltiga visdomar. Lika möjligt är det att göra en läsning där NT läses i ljuset av GT eller GT i ljuset av NT. Många läser och tolkar NT utgående från sin personliga världsåskådning, det må sen vara frågan om en kristen religiöst teistisk världsbild eller en ateistisk syn på världen. Som personlig upplevelse eller religiös trosutövning kan tolkningar göras som är äkta för individen och/eller det trosgemenskap hon är delaktig i.
Texterna i NT kan läsas bokstavligt med en fundamentalistisk bibelsyn. Då behövs egentligen ingen tolkning, eftersom texten i sig är sanning och Guds ord. Om man däremot erkänner textens symboliska betydelser och läser den i ljuset av och med kunskap om den tid den skrevs under och ser den som skriven av människor för människor, uppkommer ett behov av att tolka och förstå texten utgående från den värld vi lever idag. Speciellt gäller detta för den som ser texten som helig och vill följa budskapet som sitt rättesnöre i livet.
Även för den vetenskapligt inriktade forskaren föreligger ideologiska val redan i valet av frågeställningar för exegetisk forskning. Vilken är exegetens egen utgångspunkt? Vilken är hans förförståelse och tolkningsram?
Vetenskapens uppgift och existensberättigande är att finna rationella, kritiska fakta. När det gäller att tolka litteratur i allmänhet och i synnerhet litteratur som betraktas som helig finns det också en annan dimension. Texterna i NT är i sig mångbottnade och symboliska produkter av sin tid och kan inte tolkas vetenskapligt utan insikter om den kyrka inom vilken den kristna Bibeln har vuxit fram, bevarats och använts.
Det är alltså problematiskt att tala om en enda rätt tolkning av NT. Vi kan genom exegetisk forskning komma fram till möjliga världar ur vilka tolkningar kan göras, men det är mycket vi ännu inte med säkerhet vet om NT:s tillkomsthistoria och om verkets huvudperson Jesus. Dessutom är en tolkning alltid färgad av tolkarens världsbild, kontext och förförståelse.
Modul 8
Vi är nu inne i den sista veckan av den här kursen i Bibelkunskap. Du har förhoppningsvis fått en fördjupning i Bibeln som både ett litterärt verk och som en representant för helig skrift.
Den sista uppgiften innebär en fördjupning i en av Bibelns böcker som du själv valt. Jag önskar dej intressanta lässtunder!
Uppgifter till modul 8
1. I den här uppgiften ska du använda allt som du lärt dej under kursen. Du har redan senaste vecka valt en bibelbok och börjat läsa den. Nu får du göra en exegetisk sammanfattning och analys av boken. Du skriver i essäform ett svar som tar upp åtminstone följande frågor. Du får själv sätta rubriken. Lycka till!
- Beskriv boken på det sätt du lärt dej under kursen
- Fundera ut vilket budskap boken vill förmedla
- Har boken haft något infytande på den västerländska kulturen och vårt sätt att tänka idag?
- Vilka metoder skulle man kunna använda sig av för att forska i den bok du valt?